Happiness is not a destination, it’s a way of life

Idag har jag gått och gått och gått ungefär. Först tog jag en promenad med Emil, sen till Willys själv för att slänga lite skräp och sen mötte jag upp Lisa för en glass i solen – och ännu mer promenad (det var för kallt för att sitta still men vi ville vara ute och umgås längre). Så skönt iallafall!

På tal om något helt annat: jag raderade som sagt Instagram och Facebook igår, för jag kände att jag behövde en paus. Jag fastnar lätt i ett evigt scrollande fastän det ger ingenting och då behöver jag en paus ett par dagar. Men idag när jag promenerade hem från att ha träffat Lisa funderade jag lite på det där och insåg en sak: att publicera bilder på sociala medier (Instagram, Snapchat, bloggen framförallt) är för mig att njuta lite extra av det som har hänt eller händer. Det är som att fina bilder eller bilder på fina saker eller stunder eller miljöer, bilder som speglar det som var bra, förlänger glädjen och tacksamheten. Att redigera dessa bilder och bara kolla på dem själv i efterhand är tillräckligt för att jag ska känna mig extra glad, men att dessutom publicera dem och skriva om dem gör det ännu bättre. Inte så mycket för att jag delar det med andra, utan snarare för att jag sätter ord på det jag känner och det som gör mig lycklig, samtidigt som jag har en bild som speglar det och också gör mig glad. Jag brukar skriva dagbok lite varje kväll, framförallt om saker som varit bra under dagen och som jag är glad och tacksam för, men det är inte samma sak. Det ger inte samma känsla, speciellt inte i efterhand om jag kollar på det igen. (Jag kan helt ärligt gå in på min egna Instagram och bli så glad över att få leva det liv jag lever och nästan bli avundsjuk på mig själv hur bra allt är?!) (sen finns det såklart jobbiga saker i mitt liv också, allt är inte guld och gröna skogar jämt, men jag tror inte på att fokusera på det, och framförallt inte sprida det till världen – det finns nog med negativitet och problem som det är).

Kanske borde jag lära mig att vara lycklig oavsett om jag publicerar det på sociala medier eller inte (fast missförstå mig rätt – jag KAN vara lycklig för saker ändå, jag skulle till och med vilja säga att jag är väldigt bra på det där med att vara glad för det lilla), men samtidigt tänker jag att det inte är hela världen om jag publicerar bilder ofta, kanske kan det till och med sprida lite glädje och positivitet, och kanske peppa någon annan till att vara glad för "småsaker" också (för det är inte bara stora händelser och fina bilder på sånt som gör mig lycklig, det kan vara enkla saker som en fin bild på en god frukost eller fin natur eller någon enkel inredning – det handlar om känslan som jag hade vid tillfället). Till exempel detta:

På tal om glädje och sociala medier, kolla in hashtagen #tackpolisen på Instagram och försök även hitta bilder eller videos från kärleksmanifestationen på Sergels torg idag. Det kan vara det finaste på länge, och jag blir på riktigt rörd till tårar när jag kollar på det och läser vad folk skriver. Och jag blir stolt över att leva i ett så fantastiskt och kärleksfullt land som Sverige!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *