Sometimes it’s okay if the only thing you did today was breathe

Har funderat på om jag ska skriva något om det som hände i Stockholm i fredags. Det är fruktansvärt och det finns inga ord som kan beskriva det. Men det var fint att se hur folk i Stockholm (och Uppsala, och säkert andra städer och byar runtomkring) ställde upp, hjälpte varandra, öppnade sina hem och hjärtan för främlingar som behövde hjälp. Det är så det måste vara nu, vi får inte låta rädslan och hatet ta över. Kärleken och gemenskapen måste styra.

Missförstå mig inte nu (en del av mig tycker inte ens att jag borde eller har någon rätt att skriva och känna detta, men samtidigt tänker jag att det ändå påverkar oss alla, det är inte bara en attack mot Stockholm och Drottninggatan utan mot hela Sverige, mot det fria och trygga samhälle som vi lever i, och det ger oss alla rätten att reagera på sitt sätt, och jag vill inte ha en blogg som bara visar det positiva, så here we go), men jag blev otroligt påverkad av det som hände (som sagt, det blev nog de flesta i Sverige), fastän jag inte var där och ingen jag känner heller. Jag vet att värre saker än detta händer hela tiden i Syrien och andra länder, och jag vet att liknande saker – med ”värre” utgång om man nu kan säga så – har hänt i andra europeiska städer de senaste åren och det är fruktansvärt. Verkligen. Men det är inte här. Det gör det inte mindre hemskt, absolut inte, om jag kunde skulle jag önska bort allt krig och terror i världen på en gång, men det är inte här. Det var jobbigt när det var i Paris eller Nice, för där har jag varit och kommer antagligen åka tillbaka till någon gång, det var jobbigt när det var i Berlin för Emil och min familj och många andra jag känner har varit där de senaste åren. Men då har jag ändå lyckats ”tränga bort” det – ”det händer inte här i Sverige. Det finns ingen anledning till oro”. Jag måste göra så, annars skulle jag gå runt med en ständig ångest. Det är så jag funkar. Sätter mina tankar igång skrämmer jag upp mig själv tills jag inte vet varken ut eller in, så jag tänker på det en stund men sedan släpper jag det. Tvingar mig själv att tänka på annat. Välja kärlek. Glädje. Men den här gången hände det här, i Sverige. I en stad och på en plats jag befinner mig i snitt en gång i veckan numera. På en plats där jag har vänner och familj som går dagligen. Och plötsligt blev det så verkligt. Det kunde varit någon jag känner. Någon jag älskar. Det kunde varit jag. Så, sedan i fredags har jag haft en otrolig ångest. Gått runt med ett konstant stresspåslag och – helt ärligt – knappt vågat gå utanför dörren (jag har dock gjort det ändå, men jag har haft en känsla av otrygghet och oro i kroppen hela tiden). Idag är det bättre, jag hade tack och lov inga planer denna helgen så jag har haft en lugn helg, lagt mig tidigt, sovit länge, ätit lång frukost, yogat, mediterat, läst lättsamma böcker och sett roliga filmer och bara tagit det lugnt. Raderade Instagram och Facebook och undviker nyheter och tidningar. Vill veta vad som händer, men vill inte påminnas hela tiden. Vill inte fastna i att läsa om det hemska, om folks hat och rädsla. Jag måste vara snäll mot mig själv i det här läget. Vi måste vara snälla mot oss själva. Mot varandra. Vi får inte vara rädda. Vi måste välja kärlek. Kärleken övervinner allt.

Så, över till något roligare (för vi kan inte fastna i ältandet, i rädslan). Igår morse tog vi en promenad till Triller och köpte bröd, sen Ica och handlande lite och sen avslutade jag med frukt- och grönsaksmarknaden på Vaksala torg som äntligen har öppnat för säsongen. Jag ÄLSKAR att gå på matmarknad! När vi var i Nice häromåret gick jag flera morgnar och köpte frukt där och sen vidare och köpte nygräddat bröd på bageriet, och när vi skulle till stranden köpte vi både frukt och bröd och korv till lunch på en marknad, och jag älskar att göra så i Sverige också. Alla frukter och grönsaker känns hundra gånger roligare när man handlar dem på en marknad jämfört med i butik. Det slutade med att jag kom hem med två påsar frukt, grönsaker och rotfrukter. Det bästa just nu är ju att detta bara är början! Från och med nu är det ju marknad varje (?) dag hela sommaren.

På kvällen var jag på Yogahuset och yogade i nästan en och en halv timme. På en klass häromdagen lärde Julia oss massa armbalanser så jag tog en stund till att träna på sånt, några (en ny, flera som jag kunde sedan innan) gick bra, andra gick inte alls. Men det är ju det yoga handlar om – att träna på det, att lära sig saker, utmanas, utvecklas och framförallt; om vad man lär sig på vägen dit. Igår var de fysiskt och mentalt utmanande positionerna dessutom ett bra sätt att fokusera tankarna när det var kaos i huvudet.

(Bilderna är tagna från en video, därav den dåliga kvalitén).

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *