It is not talking of love, but living in love that is everything

I söndags var det som sagt andra dagen av yogautbildningen där vi gick igenom massa positioner, assistering, anatomi och annat intressant. Som läxa skulle vi sedan assistera en klass hemma tills nästa gång, så igår efter jobbet var jag på Yogahuset och assisterade Julias Hatha Basic-klass (dvs nybörjarklass). Det var ganska svårt, speciellt när det var någon annans klass och det var proppfullt, men det var ändå sjukt lärorikt. När jag kom hem tränade jag lite extra på shavasana(avslappnings)-massage på Emil och det måste ha gått helt okej för han somnade, haha.
Idag började jag dagen med ett yogapass (mycket yoga blir det nu för tiden) och sedan har jag jobbat hela dagen som vanligt. Har de senaste dagarna bockat av minst tre stora saker som stått på min att-göra-lista huuuur länge som helst så det känns riktigt gött! Efter jobbet hade jag tid hos fysioterapeuten för stötvågsbehandling av hälen igen som tack och lov inte gjorde så ont denna gång (eller så hade jag ev skrämt upp mig själv och intalat mig att det var värre än vad det var så jag blev positivt överraskad) och eftersom det innebär att låta foten vila från belastning så mycket det går har det blivit en lugn kväll. Lite lugn, grundande yoga och nu lite pyssel med mail och planering. Jag ska snart berätta mer om allt men måste bara spika några delar till först!

Yogautbildning

Igår började jag ytterligare en yogautbildning, denna gång för Nordic Wellness där jag ju ska instruera det kommande året. SÅ KUL! För varje sekund jag spenderar på en utbildning – både förra helgen och denna – blir jag mer säker på att jag vill göra det här och för varje sak jag lär mig vill jag lära mig mer. Älskar att djupdyka in i yogans värld – både de filosofiska och mentala aspekterna och de fysiska, anatomiska, fysiologiska men kanske framförallt kopplingen däremellan. Hur påverkar min fysiska hälsa hur jag mår psykiskt – och tvärtom? Hur påverkas min kropp av stress? Av negativa tankar? Hur påverkas min psykiska hälsa av smärta och skador? Och hur kan jag arbeta för att ändra dessa saker – för att uppnå optimal hälsa? Hur kan jag med små medel, små ändringar i min livsstil komma dit? Och hur kan jag hjälpa andra människor att komma dit? Kroppen är så fascinerande och jag vill bara lära mig mer och mer och mer. Fick tips om anatomi-appar där man kan se hela kroppen och läsa namn på alla delar och sådär, så igår satt jag hela tågresan hem och klickade runt på muskler och skelett för att försöka lära mig några delar (framförallt för att bara se hur kroppen faktiskt ser ut – har svårt för att lära mig muskler och skelett på latin (eller engelska för den delen) – men några namn kan jag nu).

Nu är det dags för dag två och idag blir det tydligen ännu mer djupdykning i de anatomiska bitarna och alla positioner (asanas) och hur de påverkar kroppen. Det ska bli så spännande!

Life is like surfing: it’s all about wave selection and balance.

Never let the best waves in life pass you by. Ride it now before it’s too late.

Livet hörrni – är det inte himla bra ändå?!

Det är sjukt mycket på g just nu, men på ett positivt sätt! Jag känner mig så inspirerad och peppad inför allt som komma skall (och av allt som varit och är just nu).

Jag funderade lite på det här med att ha mycket planerat och på gång, ända sen den där hösten för tre år sedan (vill fortfarande inte riktigt kalla det för utbrändhet även om det var exakt det det var) så har jag varit lite rädd för att ha för mycket. Drar ofta i handbromsen i förväg för de gånger jag inte gör det slutar det med att jag vill sova i flera dygn ungefär. Jag hade ett coach-samtal häromveckan (kan vara det bästa någonsin! Äntligen någon professionell att bolla tankar med utan att man behöver ha någon diagnos eller må riktigt dåligt) och vi pratade en del om det här med att alltid vilja göra saker, göra allt som ”alla andra” gör, vara med överallt. Jag har haft extrema problem med det tidigare både vad gäller vardag (typ får världens ångest av att sitta själv hemma en fredag kväll även om jag så är sjuk eller av annan anledning verkligen behöver vila en kväll) men också större grejer som vad man vill göra i livet (jag ville – och vill – också säsongsarbeta i Sälen eller Åre eller Alperna som ”alla andra”, resa jorden runt som ”alla andra”, plugga utomlands som ”alla andra”). Det är superbra ibland; det har ju gjort att jag bott på diverse olika ställen de senaste tio åren, att jag har gjort och testat en massa saker och det skulle jag aldrig vilja byta bort, men en vilja att göra allt – och ibland verkligen försöka eller till och med göra allt – tar också på krafterna. Därför har jag lärt mig att ”pausa i tid”. Planerat in vila bland alla aktiviteter, inte vågat boka upp för mycket, för många dagar eller helger i rad. Tränat på att stanna upp och prioritera och välja och välja bort. Inte behöva vara med överallt, göra allt som ”alla andra” gör (för alla andra gör det inte heller). Och det är jättebra, det är så jag tagit mig tillbaka, det är lite så jag behöver tänka. 

Men inte nu. Den här gången känns det annorlunda. Det är mycket på gång, många saker inplanerade framöver och många tankar och idéer jag vill skrida till verket med – vissa om några månader eller år, men många redan idag. Och för första gången på länge så känner jag mig inte lika rädd för att det ska bli för mycket, för det känns som att jag är på rätt väg. Jag har gjort en ganska detaljerad plan i mitt huvud (och i min anteckningsbok för den delen) på hur och vad jag ska göra och jag känner i varenda cell i kroppen att det är rätt. Nu vet jag vad jag vill. Inte bara på ett abstrakt kan-inte-sätta-ord-på-det-sätt, utan på riktigt. Och jag har en plan på hur jag ska ta mig dit.

I det så tänker jag att det kommer ligga lite extra jobb, lite extra ansträngning och lite mer på g än vanligt. Men just nu känns det bara så bra. Och ja, det skulle kunna ändras imorgon, speciellt om jag inte planerar in någon vila alls (så såklart ska jag göra det), men samtidigt kan jag inte låta rädslan för att energin eventuellt ska ta slut och att det eventuellt ska bli lite mycket några veckor eller månader stoppa mig från att planera eller drömma alls. Det är inget farligt eller läskigt eller dåligt i att ha lite mycket planerat eller många idéer igång under en period, eller att energin skulle sänkas under ett tag, inte om det är för att jag gör vad jag verkligen villl, inte om det tar mig dit jag vill. Tvärtom blir ju det också en lärdom – lika som de veckor då jag haft mycket på jobbet under de senaste månaderna; jag har tagit mig igenom det med. Jag tror jag måste – lite som rubriken säger – lära mig surfa på vågorna i livet lite bättre, välja vilka vågor jag ska surfa och ta chansen när den kommer, och allt det utan att tappa balansen. Nu har jag en våg av energi, idéer, mycket som händer och då måste jag lära mig följa det och lita på att allt det andra löser sig. Don’t let the fear of what could go wrong, stop you from what could go right. Kommer det sedan en våg av lite energi och trötthet så får jag lära mig surfa den också. Men i det måste jag såklart också lära mig välja vilken våg som passar bäst just för stunden; jag kan inte göra allt på samma gång (men det är inte min plan heller, det skulle jag tvärtom säga att jag lärt mig ganska bra hittills som sagt). 

Vilka vågor vill du absolut inte missa att surfa i ditt liv? Vilka kan du välja bort för att kunna ta de bästa?

If you are waiting for a sign, this is it.

VILKEN HELG. Är helt överväldigad av tankar, känslor, intryck och idéer. Återkommer om några dagar när jag har landat i allt. Men: jag är iallafall numera utbildad barnyogalärare (!!!) och SÅ JÄKLA PEPP på att komma igång med alla idéer jag fått. Det här är vad jag väntat på, i så många år. Tänk att allt faktiskt kommer till en när tiden är inne, man måste bara ha en stor dos tålamod och tillit. Till världen och universum och livet och sig själv.

#metoo

Ingen har nog undgått att läsa om #metoo som spridit sig som en löpeld över sociala medier och internetvärlden de senaste dagarna. Min första tanke var att publicera själv också, men efter att ha läst flera av historierna tyckte jag att det kändes fel – jag har ju inte blivit våldtagen eller utsatt för grova sexuella övergrepp, så vem är jag att posta något? Vad skulle min historia göra för skillnad? Men så tänkte jag ett steg längre. Läste lite fler inlägg. Ändrade mig och började skriva ett inlägg ändå. Med exempel på situationer som faktiskt ändå är sexuella trakasserier – ni vet alla de där små sakerna som vi är så vana vid att vi knappt lägger märke till. Och jag insåg ju mer jag tänkte på det hur många situationer det faktiskt var. Och hur viktigt det faktiskt var att ta upp. 

Jag skulle alltså kunna skriva ett långt inlägg med exempel; om duschen efter idrotten i grundskolan när killarna sprang in till tjejernas omklädningsrum; om fulla vuxna män som inte gör något direkt men som är alldeles för pratglada och högljudda för vad en sju-, åtta-, nio-, tioårig (eller för den delen 15-, 20-, 25-årig) flicka tycker känns bekvämt; om killar på festen och krogen (och till och med dejter och kompisgäng) som lägger sina händer där de inte ska vara – inget direkt, inget grovt övertramp men tillräckligt för att vara fel; om killar på krogen eller festen eller gatan som ger komplimanger och vill prata eller dansa och inte förstår ett ”nej jag är inte intresserad”; om chatt-konversationer med killen man var kär i som han alltid verkade leda in på obekväma ämnen; om kommentarer på sociala medier; osv osv osv. Vi har alla varit där. Inte alltid grova sexuella övergrepp, men det där lilla. Det där som bara verkar finnas där. 

Det värsta för mig – förutom det uppenbara att det faktiskt händer SÅ JÄKLA OFTA och överallt såklart – var insikten om att jag inte tyckte att det var något att berätta om. Att det inte räknades. Att jag inte ens tänkt på det som sexuella trakasserier. För ”det händer ju alla” och ”killar är killar” och ”det går över när de blir äldre och mognare” (som sagt, det verkar bara finnas där). NEJ. Det blir bara värre. Och det är aldrig okej – oavsett ålder, kön eller om personen är under påverkan av alkohol (eller annat) – att någon tar på din kropp utan din vilja. Att någon kommenterar din kropp eller på annat sätt gör dig obekväm. Att inte lyssna på ett nej. (Och nej det gäller inte alla män, men tydligen tillräckligt många för att nästan varenda tjej och kvinna i världen ska ha blivit utsatt någon gång på något sätt). Så, jag postade ett #metoo på Facebook, och jag skriver det här inlägget. 

Och jag gör det inte bara för mig själv och dessa händelser, utan också för alla de som jag har i min närhet som jag vet har varit utsatta för sexuella övergrepp men som av olika skäl inte kan, vill eller vågar skriva något själv. Det här är för er. ❤️

On earth there is no heaven, but there are pieces of it

Imorse började jag dagen med ett längre yogapass på balkongen. Det var nästan två veckor sedan jag körde ett längre och ganska fysiskt pass, så det var såååå skönt. Helt galet hur kroppen kan vänja sig vid och behöva vissa saker så snabbt – varje rörelse på yogamattan idag fick hela kroppen att kännas ”åh” ”ah”, älskar såna dagar (för det är ju inte alltid det känns så tyvärr).

Sen tog jag och Emil en cykeltur till skogen igen, skulle dit jag var igår men ta en annan väg dit. Det gick sådär, hamnade på små stigar och i en ko/hästhage bland annat. För mig som hade mountainbiken gick det bra, men för honom med damcykeln var det värre, haha. Hade med oss fika som vi avnjöt vid en liten sjö, tog en paus i solen och bara njöt av livet. Som jag älskar såna här dagar och att vara utomhus såhär. Och så glad jag är över att ha hittat dessa skogar – nu känns det inte lika jobbigt att inte hinna åka hem till Dalarna så ofta. Nu kan jag få den återhämtningen här också. Synd bara att jag inte får springa eller gå ännu – men har ju hittat min nya favoritsysselsättning med cykeln. Här kommer en bildbomb, hade faktiskt med mig kameran idag och fotade en massa.

Do more of what makes you happy

Idag tröttnade jag på att ligga sjuk hemma i soffan så när solen tittade fram tog jag mountainbiken och gav mig ut på en cykeltur (får ju fortfarande inte springa eller knappt gå pga hälsporren) i de närliggande skogarna. Förutom att jag körde fast i en leråker utan dess like (vilket i och för sig var rätt komiskt också) så var det fantastiskt! Solsken, blå himmel, skog, höstlöv, fågelkvitter och bara jag och cykeln och stigen. Titta bara!

Såg dock ut som jag badat i lera när jag kom hem, men med rätt kläder och en väntande dusch har jag inget problem med att smutsa ner mig.

Sen tog vi en promenad till Gränby, jag behövde lim till mitt smyckespyssel och så handlade vi kvällsmat. Vi skulle äta tacos men det slutade med skaldjur och massa gott. Älskar plockmat och framförallt skaldjur!

What’s your focus?

Både igår och idag har jag jobbat sena kvällar med att filma i Stockholm igen, så det har blivit sovmorgon och lediga dagar istället. När jag vaknade imorse sken solen och det var sådär härligt krispigt ute men eftersom jag inte får springa på hälen och fortfarande har kvar sviterna av förra veckans sjukdom så fick jag nöja mig med en lugn promenad. Passade på att ta med kameran och fota lite, det är ju så fint ute nu! När jag var mindre kunde jag vara ute i timmar bara för att fota, men nu gör jag det aldrig. Ännu en sak som jag önskar att jag hade mer tid för!

Älskar att leka med fokus i bilder – fota samma motiv i samma vinkel men fokusera på objektet i förgrunden ena gången och bakgrunden andra (tex bilderna på trädet och kyrkan, och bilderna på gräset) – och inser att det är likadant i livet. Ibland behöver vi fokusera på det som är nära, här och nu, ibland på det som är långt bort i framtiden och ibland på det som är mitt emellan. Vilket som ger det bästa resultatet? Det är upp till dig och det beror på situationen, men det är kanske det som är det allra viktigaste i det hela – att lära sig skifta fokus och variera och byta emellan med ganska kort varsel, anpassa sig efter situationen.

Så, vad är ditt fokus? Vilken del av ditt liv gör du extra skarp och tydlig just nu?

Just i detta nu är mitt fokus att göra mig färdig för att sova så jag orkar upp till jobbet i vanlig tid imorgon. Det blir en utmaning!

Birthday party

Vilken jäkla kväll det blev igår! Kan ha varit den bästa födelsedagsfesten någonsin, med några av mina bästa kompisar från halva Sverige på plats (saknades dock några också). Det bästa är att kvällen liksom inte var så speciell egentligen, det hände inget wow som det gör ibland, men den var ändå så bra. Bara att få umgås med alla vänner samtidigt gjorde det ju grymt. Det blev förfest här och drinkar och lekar och sen shotluckan med brinnande shots och sen hamnade vi på BJ där vi dansade hela natten, innan vi gick och åt på Max och tog taxi hem. Gick väl och la oss typ halv fem imorse… Här är några enstaka bilder från kvällen, hade tänkt fota mer men det blev inte så. Passade på att njuta av kvällen som den vad istället. De flesta bilderna är från när vi körde charader.

Jag vet inte vad som hänt, men jag går typ runt med ett konstant lyckorus i kroppen – även över småsaker som jag egentligen inte ens skulle reflektera kring. Det känns plötsligt som att saker och ting har fallit på plats. Nog för att vissa saker, typ lägenheten och sånt, ordnat upp sig efter att jag har varit stressad i månader för det, men det är ju bara en sak. Den här känslan genomsyrar allt jag gör och inte gör och den genomsyrar hur jag tänker och känner och är både själv och med/mot andra. Jag vet inte om det märks utåt, men jag själv märker skillnad i hur jag tänker och känner och reagerar och beter mig när jag pratar med eller träffar andra. Det är såklart superpositivt men det har kommit så snabbt så jag är lite chockad på samma gång. Jag funderar på om det faktiskt är efter den där boken jag läste (och läser) – The power of Now. Kanske satte den igång fler tankeprocesser än vad jag först trodde. Eller så är det allt yogapraktiserande. Eller en kombination. Eller något helt annat. Oavsett vad så är det en SÅ SKÖN KÄNSLA.

Nu är det sovdags, blev inte många timmars sömn inatt och imorn är det jobb igen. Har dock ingen röst whatsoever så det blir lugna dagar – kan ju inte ha ett enda möte så länge jag inte kan prata (jag kan bara viska, mer än så hörs/går inte).

Men livet hörrni – visst är det himla bra ändå?! ??

What’s your story?

I torsdags och fredags var jag på utbildning i content marketing på My News Desk. Det handlade om att lära sig kommunicera ett innehåll, en story, snarare än en produkt eller tjänst. Intressant! Kursen innehöll lite skrivande (mest rubriker och ingresser i pressmeddelanden), foto, film och sociala medier. Ganska grundläggande i vissa delar men jag fick mycket tips och tricks som jag kommer kunna använda.

Fotouppgiften var att fota en person i en miljö där man kände sig hemma – klätterväggen var det enda idrottsliga eller liknande så därför min bild blev där.

På torsdag kväll lånade vi en bil och var på Ikea och handlade lite mer till lägenheten som vi behövde och sen hämtade vi balkongmöbler hos Emils syster så vi har nånting att sitta på där ute. Jag älskar ju att sitta ute oavsett tid på året så för mig är det aldrig för sent att få hit balkongmöbler, men kanske att vi köper nya i vår sen.

Och på tal om innehåll och story, igår publicerades den här artikeln om psykisk ohälsa/utbrändhet och yoga. Som jag skrev i mailet till reportern om varför det kändes viktigt att dela med mig av min historia: För att jag hoppas att om det sitter någon där ute och googlar efter sätt att må bättre på, precis så som jag gjorde för tre år sedan, så ska de hitta den här texten och få hopp, kanske något tips eller någon tanke som kan hjälpa dem på vägen. Jag vill att den här historien ska vara det jag sökte när jag mådde dåligt men inte riktigt hittade, för någon som mår dåligt idag.