Birthday party

Vilken jäkla kväll det blev igår! Kan ha varit den bästa födelsedagsfesten någonsin, med några av mina bästa kompisar från halva Sverige på plats (saknades dock några också). Det bästa är att kvällen liksom inte var så speciell egentligen, det hände inget wow som det gör ibland, men den var ändå så bra. Bara att få umgås med alla vänner samtidigt gjorde det ju grymt. Det blev förfest här och drinkar och lekar och sen shotluckan med brinnande shots och sen hamnade vi på BJ där vi dansade hela natten, innan vi gick och åt på Max och tog taxi hem. Gick väl och la oss typ halv fem imorse… Här är några enstaka bilder från kvällen, hade tänkt fota mer men det blev inte så. Passade på att njuta av kvällen som den vad istället. De flesta bilderna är från när vi körde charader.

Jag vet inte vad som hänt, men jag går typ runt med ett konstant lyckorus i kroppen – även över småsaker som jag egentligen inte ens skulle reflektera kring. Det känns plötsligt som att saker och ting har fallit på plats. Nog för att vissa saker, typ lägenheten och sånt, ordnat upp sig efter att jag har varit stressad i månader för det, men det är ju bara en sak. Den här känslan genomsyrar allt jag gör och inte gör och den genomsyrar hur jag tänker och känner och är både själv och med/mot andra. Jag vet inte om det märks utåt, men jag själv märker skillnad i hur jag tänker och känner och reagerar och beter mig när jag pratar med eller träffar andra. Det är såklart superpositivt men det har kommit så snabbt så jag är lite chockad på samma gång. Jag funderar på om det faktiskt är efter den där boken jag läste (och läser) – The power of Now. Kanske satte den igång fler tankeprocesser än vad jag först trodde. Eller så är det allt yogapraktiserande. Eller en kombination. Eller något helt annat. Oavsett vad så är det en SÅ SKÖN KÄNSLA.

Nu är det sovdags, blev inte många timmars sömn inatt och imorn är det jobb igen. Har dock ingen röst whatsoever så det blir lugna dagar – kan ju inte ha ett enda möte så länge jag inte kan prata (jag kan bara viska, mer än så hörs/går inte).

Men livet hörrni – visst är det himla bra ändå?! ??

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *