#metoo

Ingen har nog undgått att läsa om #metoo som spridit sig som en löpeld över sociala medier och internetvärlden de senaste dagarna. Min första tanke var att publicera själv också, men efter att ha läst flera av historierna tyckte jag att det kändes fel – jag har ju inte blivit våldtagen eller utsatt för grova sexuella övergrepp, så vem är jag att posta något? Vad skulle min historia göra för skillnad? Men så tänkte jag ett steg längre. Läste lite fler inlägg. Ändrade mig och började skriva ett inlägg ändå. Med exempel på situationer som faktiskt ändå är sexuella trakasserier – ni vet alla de där små sakerna som vi är så vana vid att vi knappt lägger märke till. Och jag insåg ju mer jag tänkte på det hur många situationer det faktiskt var. Och hur viktigt det faktiskt var att ta upp. 

Jag skulle alltså kunna skriva ett långt inlägg med exempel; om duschen efter idrotten i grundskolan när killarna sprang in till tjejernas omklädningsrum; om fulla vuxna män som inte gör något direkt men som är alldeles för pratglada och högljudda för vad en sju-, åtta-, nio-, tioårig (eller för den delen 15-, 20-, 25-årig) flicka tycker känns bekvämt; om killar på festen och krogen (och till och med dejter och kompisgäng) som lägger sina händer där de inte ska vara – inget direkt, inget grovt övertramp men tillräckligt för att vara fel; om killar på krogen eller festen eller gatan som ger komplimanger och vill prata eller dansa och inte förstår ett ”nej jag är inte intresserad”; om chatt-konversationer med killen man var kär i som han alltid verkade leda in på obekväma ämnen; om kommentarer på sociala medier; osv osv osv. Vi har alla varit där. Inte alltid grova sexuella övergrepp, men det där lilla. Det där som bara verkar finnas där. 

Det värsta för mig – förutom det uppenbara att det faktiskt händer SÅ JÄKLA OFTA och överallt såklart – var insikten om att jag inte tyckte att det var något att berätta om. Att det inte räknades. Att jag inte ens tänkt på det som sexuella trakasserier. För ”det händer ju alla” och ”killar är killar” och ”det går över när de blir äldre och mognare” (som sagt, det verkar bara finnas där). NEJ. Det blir bara värre. Och det är aldrig okej – oavsett ålder, kön eller om personen är under påverkan av alkohol (eller annat) – att någon tar på din kropp utan din vilja. Att någon kommenterar din kropp eller på annat sätt gör dig obekväm. Att inte lyssna på ett nej. (Och nej det gäller inte alla män, men tydligen tillräckligt många för att nästan varenda tjej och kvinna i världen ska ha blivit utsatt någon gång på något sätt). Så, jag postade ett #metoo på Facebook, och jag skriver det här inlägget. 

Och jag gör det inte bara för mig själv och dessa händelser, utan också för alla de som jag har i min närhet som jag vet har varit utsatta för sexuella övergrepp men som av olika skäl inte kan, vill eller vågar skriva något själv. Det här är för er. ❤️

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *