Trust the process, good things are coming your way!

Jag har alltid haft svårt för commitment, svårt att vara nöjd och trivas när vardagens tristess slår till. Funderade ungefär 70000 gånger på att byta utbildning – det var inte det jag ville, det fanns inga tydliga jobb, osv osv osv. Men jag fortsatte ändå, litade på att det skulle lösa sig, fick praktiken och sen jobb på svensk studentidrott och idag är det exakt ett år sedan som jag började jobba. Tänk vad tiden går fort och vilken jäkla tur att jag fortsatte även när jag tvekade, att jag inte ”gav upp” där under andra året när jag inte visste riktigt någonting. Jag har lärt mig och utvecklats så otroligt mycket det här året, träffat så många intressanta människor och gjort så mycket spännande saker. Och det bästa är att det är bara början! Det är många saker på gång nu med stora internationella mästerskap, en ny strategi och annat roligt och jag ser så mycket fram emot de kommande åren och att få fortsätta utvecklas och lära mig saker och ha kul inom svensk studentidrott. Ingen vet vad som händer om ett, två, fem eller tio år – men det spelar inte så stor roll längre. För första gången i hela mitt liv typ så känner jag ingen stress över att vilja vara någon annanstans, göra något annat. Jag har såklart drömmar som jag vill uppfylla så småningom, lite för många till och med, men just nu vill jag inte vara någon annanstans än precis här och nu och det är SÅ. JÄKLA. SKÖNT.

Dag 1 på praktiken på Sveriges Akademiska Idrottsförbund.

Studentidrottsgalan 2015 – minns hur stolt jag var och hur coolt det kändes att ha tröjan på mig.

Sista dagen på praktiken, mars 2016.

Och så (väldigt) lite av vad detta år inneburit (dvs de enda bilder jag har kvar på mobilen och inte bara på datorn vilket är typ bara när vi gjort speciella aktiviteter, vi gör alltså mer än bara tränar, haha).

En av de första dagarna på jobbet för mig och Adam som började precis innan mig.

Och på tal om jobb: idag skrev jag kontrakt så nu är det officiellt! Om några veckor påbörjar jag en yogalärarutbildning och någon månad senare eller i januari börjar jag ha klasser på Nordic Wellness här i Uppsala en gång i veckan. SÅ KUL! Så här kommer en throwback till när jag höll en klass för mina kollegor på Sandhamn i somras.

Do what you can with what you have where you are

Vaknade mitt i natten med feber och skitont i halsen, så pass att jag inte ens kunde sova förrän jag tagit alvedon. Kände av det lite igår kväll men bara i halsen och hoppades med hela min själ att det inte skulle bryta ut, men hade tydligen inte sån tur. Så istället för möten i Stockholm både idag och imorn spenderar jag dagarna i soffan. Det är ju tur att jag är en person som tycker om att krypa upp i soffan och dricka mängder av te – och även kan jobba lite härifrån, men det är ju väldigt jobbigt och opassande att det skulle komma just nu. Men antar att det aldrig finns någon bra tid att vara sjuk på. Får bara göra det bästa av situationen och göra det viktigaste jobbet från soffan och sen vila och samla energi och kraft inför utbildningen som jag ska gå på torsdag och fredag.

Hello october

Jag ÄLSKAR att hösten är här: färgglada träd, tjocka stickade koftor, te och tända ljus. Till och med regnet idag känns fantastiskt!

Kolla in mina fina naglar förresten! Gjorde dem idag inför helgens 25-årsfest. Mycket nöjd, sådär höstliga och fina. Ovant dock med så långa naglar, och det känns lite konstigt att ha något utanpå nageln, men det är väl vanesaker.

It’s the friends we meet along the way, that help us appreciate the journey

Vilken helg! Igår var vi som sagt i Stockholm och sen åt vi middag på Tzatsiki och sen drack vi drinkar på Terrassen och idag har jag varit på Explore yoga – en hälsofestival på Skarholmen i Uppsala. Men det som framförallt varit fantastiskt hela helgen är känslan, närheten, öppenheten. Jag och Josefine har pratat nästan konstant och framförallt om saker som man kanske inte alltid pratar om, om drömmar och innersta tankar och livet. Det är så fantastiskt när man hinner sitta i timmar och prata om allt, utan någon som helst stress.

Och hela dagen idag har också handlat om öppenhet, närhet, släppa på krav och prestationer och hur saker (och vi) borde vara, och istället låta det – och en själv – vara som det är. Jag älskar yogavärlden, hur öppna alla människor är, hur konversationer med folk man nästan aldrig träffat hamnar om så mycket viktigare saker än vädret eller jobbet. Det går inte att förklara mer än så, men för någon som levt i typ 20 år och inte vågat släppa folk nära, varken fysiskt eller psykiskt, så blir det ganska omvälvande att hamna i en värld där alla kramas (gärna väldigt länge har jag upptäckt, haha), där det till stor del handlar om att släppa in, vara nära, öppna upp, visa känslor, lämna alla krav och prestationer och låtsas vara något man inte är. Det har inte varit enkelt alla gånger, och det är fortfarande läskigt då och då, men framförallt är det så fantastiskt, så härligt, så upplyftande att komma till det läget att jag också kan göra det. Där jag kan släppa människor nära, berätta vad jag tycker och tänker och känner, visa känslor och bara vara. Vara jag, precis som jag är. (Och det handlar ju inte bara om när jag är på ett sådant ställe med människor som är så, utan även, kanske framförallt, i mina andra relationer med familj och vänner (det är såklart inte bara yogans förtjänst, jag har successivt blivit bättre de senaste åren men jag tycker själv att jag märker väldigt stor skillnad det senaste året eller så). Såhär skrev jag på instagram (jag som startade en blogg för att inte skriva långa texter på instagram…….), tycker det förklarar det hela bättre på engelska:

Nu ska jag hoppa in i duschen och sen krypa ner i soffan och mysa hela kvällen. Men livet hörrni – det är himla bra ändå!