Du måste inte kunna för att börja, men du måste börja för att kunna

Sjukt vad trött jag var imorse! För första gången på typ två veckor (eller mer?) tog jag mig inte upp direkt när klockan ringde utan låg kvar i över en halvtimme till. Till mitt försvar, eller det positiva med det idag, var det ett aktivt val. Tidigare har jag snoozat i över en halvtimme och kommer knappt ihåg det, denna gången vaknade jag, kände hur trött jag var och tänkte att ”äsch, jag kan dra ner på morgonens yoga och komma lite senare till jobbet idag, jag behöver uppenbarligen vila lite till” och låg sedan kvar. Det är helt okej att snooza om man vill, men jag fick en så mycket bättre start av detta aktiva val istället för att snooza i sömnen i en halvtimme. Då brukar dagarna börja med ångest och stress.

Dessutom var jag inte på jobbet så himla sent ändå (eller jo, men det var pga att det var blixthalka så fick cykla supersakta OCH blev stående vid järnvägsövergången i typ tjugo minuter) – och jag hann med lite yoga också. Älskar att jag fått till bra morgonrutiner som ger mig en bra start på dagen!

Efter jobbet, eller ganska tidigt på eftermiddagen gick jag till gymmet och tränade en timme. Hade telefonmöte senare på eftermiddagen/kvällen så tog ett avbrott för att få lite endorfiner och energi. Lite kul att jag för några veckor sedan inte vågade gå dit alls och nu planerar och prioriterar jag så jag hinner med det… Men jag har kommit på att jag tycker att det är roligt och bara jag är där och har tänkt ut några övningar så kommer liksom resten av sig själv. Precis som på yogamattan så börjar jag med något, och så kommer jag på att ”just det, det här kan jag göra!” ”och det här!” ”och det här!” och plötsligt har jag tränat längre än jag först tänkt… Idag skulle jag cykla från gymmet senast kvart över fyra för att hinna hem och förbereda mötet (hade telefonmötet hemma), cyklade därifrån halv fem efter att ha slitit och tvingat mig själv iväg och fick stressa som en dåre väl hemma, hehe. Men, det är ett lyxproblem att vilja träna mer än jag har tid för.

Bjuder på en sjukt oklar bild från gymmet, det är den enda jag har från dagen… (det var egentligen en snapchat till mamma, därav att den inte är så bra)

Sen har jag haft telefonmötet och sen fixat med företagshistorien så NU HAR JAG SKICKAT IN ANSÖKAN. Om allt går som det ska (vilket jag gissar och hoppas och tror) har jag alltså enskild firma om några veckor typ?!?!?!?!?! Rätt sjukt ändå. Nu måste jag bara fixa alla andra saker som behövs också. Tex bokföringssystem och annat ekonomi-relaterat, någon form av hemsida ooooooch …… ett namn. Kan verka som det lättaste men det är tydligen ganska svårt att komma på har jag insett. Man vill ju att det ska passa och låta inspirerande och lockande OCH dessutom inte vara för specifikt så man begränsar sig om man någonsin vill göra lite andra saker också. Hehe, inte det lättaste som sagt. (Och nej man behöver inte ens ha ett namn för att ha enskild firma men det känns roligare).

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *