Balance is not something you find, it’s something you create

Jag har ett väldigt angenämt problem just nu: jag vill träna för mycket och för ofta. Inte för att jag ”måste” träna eller så, utan bara för att jag vill. För att jag tycker att det är kul och skönt och det finns så mycket jag vill hinna göra och träna (på) så tiden räcker liksom inte till. Har till exempel inte cyklat eller simmat på flera månader. För visso ingen panik och var sak har sin tid, men det är ju skönt och roligt! Jag vill ju! Att jag tar upp detta nu är för att de senaste dagarna har innehållit ett litet dilemma. Jag har pluggat och jobbat en hel del hemifrån denna vecka pga lite föreläsningar men varit för trött för att åka till kontoret efter helgens jobb. Jag är så. jäkla. trött (!!!) på morgonen, snoozar i hundra år och det känns som hjärnan är som sirap. Det bästa sättet för att bota tröttheten? Träning. Allra helst en löptur i morgonkylan. Dessutom är det ju så mycket skönare att sätta sig i soffan och plugga eller jobba resten av dagen då. Älskar känslan av att krypa ner under en filt, fortfarande i träningskläder, dricka te, äta frukost och plugga eller jobba. När musklerna är varma men man samtidigt är lite kall av kylan ute. Det är en speciell känsla som inte går att beskriva och som bara går att få under det kalla halvåret.

Men till mitt (jag vet, väldigt angenäma) dilemma: jag vill även träna crossfit på eftermiddagen, och egentligen ”vill” jag ju inte träna två pass per dag (eller jag VILL ju, men det är inte så bra för återhämtningen…). Och då blir det lite problematiskt. För jag vill ju inte heller riktigt välja och prioritera något, eftersom det betyder att jag prioriterar bort det andra (och löpturen är ju så skön och bra för resten av dagen men crossfiten är mer träning och ”ger mer” just nu känns det som och vill ju utnyttja det när jag betalat för det och det är så kul att lära sig massa nytt (typ idag tränade vi på handstand pushup, dvs handstående till huvudstående tillbaka till handstående)!). Igår och idag har jag därför faktiskt tagit en superlugn joggingtur på morgonen, bara tjugo minuter runt Årsta typ, iallafall. Ingen hög puls, ingen prestation, inget pressa sig själv, inget annat mål än att komma ut, få andas frisk luft och kicka igång och väcka kroppen. Dagsformen bestämmer tempot helt och oftast är det verkligen superlångsamt (även för att vara jag). Skulle jag hellre vilja gå så gör jag det (men det har inte hänt hittills). Det är ju trots allt bevisat att hjärnan funkar som allra bäst efter 20-40 minuters träning (läs Anders Hansen för mer info). De dagar jag har skola på morgonen cyklar jag ju nästan tjugo minuter, inklusive världens jobbigaste backe, så då vaknar jag ju ändå och får upp pulsen lite. Men att gå från sängen direkt till soffan eller stolen funkar liksom inte. Då kommer jag aldrig igång med det jag ska göra för hjärnan är kvar i sömn-läge.

Hursomhelst, det kanske låter extremt men jag tänker att så länge jag inte gör det varje dag, har dagar då jag vilar helt och hållet också, så länge jag äter ordentligt (which I do…) och så länge jag gör det för att det är kul och känns bra och så länge jag lyssnar på kroppen och inte tvingar mig till någonting (vilket jag verkligen inte gör, mer än upp ur sängen men det måste jag ju göra oavsett om jag ska träna eller inte och det känns mer lockande med en löptur än datorn direkt) (och så länge det framförallt sker de dagar jag jobbar eller pluggar från ryggläge i soffan resten av dagen och därmed vilar rejält emellan) så är det ingen fara. Dessutom är crossfit-passen oftast runt 45 minuter aktiv träningstid, absolut svinjobbiga ibland, men kanske i 20-25 minuter, däremellan är det uppvärmning, träna teknik, mm. Skulle jag istället springa en mil eller så och pressa kontant i över en timme – ja då skulle jag absolut inte träna två gånger den dagen. Så, vissa dagar vill jag helt enkelt träna två gånger på en dag och det funkar utmärkt, andra dagar vill jag inte träna alls utan bara ligga i soffan och kolla serier och äta godis hela dagen. Det är ju det som är balans. Att lyssna på kroppen, leva i nuet. Att göra det som känns bäst för mig. Att tvinga mig själv att träna x antal gånger i veckan fastän jag varken vill eller orkar, fysiskt eller mentalt – det vore värre för mig för då skulle jag verkligen känna att jag gör det för att jag måste, inte för att jag vill. Och om det är någonting som är viktigt för min hälsa så är det motivation och känna att det jag gör är kul. (Därmed inte sagt att det är värre för någon annan – det handlar som sagt om att lyssna på din kropp och göra det som känns bäst för dig).

Nu ska jag hoppa in i duschen och krypa upp i soffan en stund innan sovdags. Godnatt!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *