Att oroa sig är som att gå på samma begravning flera gånger

I lördags skrev jag fysiologi-tentan, den största och svåraste på hela utbildningen sägs det. Den som femtio-sextio procent blivit underkända på vissa terminer. Har i sedan början av december när kursen började haft en konstant stress över hur det ska gå. 300 instuderingsfrågor att svara på och lära in svaren från. Latinska ord. Föreläsningar i mängder. Celler, molekyler, joner…. för någon som aldrig gillat kemi kändes det tufft och för att göra det hela ännu värre har vi under hela tiden också stressat upp varandra ”Gud jag kommer ALDRIG lära mig detta” ”jag är så orolig för tentan” ”jag kommer inte klara tentan”, osv. Någon gång i mitten av förra veckan när jag satt mina uppåt tio timmar om dagen och pluggade, insåg jag att jag måste ändra mitt mindset. Klart jag inte kommer lära mig om jag hela tiden intalar mig själv att jag inte kommer klara det (lite som klart jag kommer vara påväg att svimma av sprutorna om jag säger det till mig själv och hela världen, som jag skrev om här). Så jag bestämde mig för att tänka positivt istället; se framför mig hur jag fick tentan i handen, känna känslan av att kunna svara på allt, av att gå därifrån och känna att jag hade klarat det. Tänkte att jag ju klarat alla tentor hittills och att jag ju faktiskt har ganska lätt för mig när det gäller att lära mig saker, så varför skulle jag inte klara det denna gång?

Och vet du vad? Stressen minskade, svaren fastnade och när jag fick tentan i min hand kunde jag svara på första tio frågorna utan att ens behöva tänka efter. Sedan kom några frågor jag inte kunde alls (typ latinska ord som jag inte pluggat in) och några jag är osäker på men överlag – väldigt bra känsla! Jag vet inte om jag klarat den, det kan ju vara så att de svaren jag pluggat in från instuderingsfrågorna är fel eller för lite, men det kändes väldigt bra och jag kommer bli ordentligt besviken (och något irriterad på rättningen) om jag inte klarar den. Men framförallt – jag är och var inte lika orolig och stressad de sista dagarna (och klarar jag den inte så har jag ju ändå pluggat ordentligt och gjort mitt bästa så vad mer kunde jag gjort?!).

Det här kanske låter som skryt, eller som att tänk positivt så löser sig allt, men det handlar egentligen inte om min tenta specifikt. Det är bara ett exempel på hur hjärnan fungerar, hur stark tankens kraft är. Självklart hade jag inte haft samma bra känsla bara med positivt tänkande men inget plugg, det låg mycket hårt arbete bakom också, men som Mia Törnblom skriver i en av sina böcker; att oroa sig för något är som att gå på samma begravning flera gånger – först i tanken och sen i verkligheten. Och vem vill göra det, egentligen? Då är det ju bättre att se det positivt tills något annat är ett faktum (dvs resultaten kommer) och hantera det den dagen. För tänk om jag klarar den – då har jag ju oroat mig och varit stressad helt i onödan! Och klarar jag den inte så tjänar det ju ändå ingenting till att oroa sig för det i förväg, jag måste ändå göra omtentan.

Bild från när jag i fredags bestämde mig för att jag hade pluggat klart och åkte skidor i ett fantastiskt vinterlandskap istället

Förutom att det är ett exempel på positivt tänkande, så är det också ett exempel på law of attraction – attraktionslagen. Det vi tänker på, bra som dåligt, är det vi attraherar och drar åt oss. Det blev ju exakt som jag föreställt mig; kändes bra när jag kollade på och kunde svara på frågorna, gick därifrån med en härlig känsla av att nog ändå ha klarat det. Kan skriva massa om law of attraction men det sparar jag till ett annat inlägg. Det enda jag tänker säga nu är att var observant på dina tankar, inte bara kan de göra att du får ”gå på samma begravning” flera gånger vilket ju är tråkigt, jag tror också att de kan påverka din omgivning och ditt liv mer än vad du tror. Lite såhär:

Så, vad vill du vara, attrahera, skapa?

Och slutligen, några till bilder från fredagens skidtur som var så fantastisk fin:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *