Row row row your boat

Vilken helg det blev – precis vad jag längtat efter! Förutom tid med vänner och familj blev det massa rörelse och frisk luft och ett fantastiskt höstlandskap, och till och med en dag med solsken! Igår började jag dagen på sjön med tre kilometers rodd och det var precis lika fantastiskt (eller mer) som det ser ut:

It’s just another rainy Sunday afternoon

Eller inte riktigt, varken idag eller när bilderna nedan togs. De är från i lördags när jag bakade scones till frukost och fick lite foto-feeling med min nya mobil (som har väldigt bra kamera måste jag säga?).

Och såhär mysigt blev ”vardagsrummet” med nya mattan och min djungel av plantor:

Idag är det fredag och jag är ”ledig” från praktiken på grund av studiedag, dvs hemma-plugg-dag och en rapport som ska skrivas. Men jag påbörjade rapporten redan igår på VFUn medans jag väntade och fortsatte på tågresan igår kväll och skriva är ju min grej så det tog ungefär en och en halv timme idag och nu är den inskickad och jag är helt ledig tills på måndag! Det var välbehövligt, förra veckan var jag inte så brutalt trött som jag trott att jag skulle vara, men denna ska vi inte tala om. Men vi har också fått ta många patienter själva denna vecka – inklusive ett patientmöte helt själv där handledaren och den andra studenten bara stod tysta och tittade – så gissar att det är därför jag är mycket tröttare nu, förra veckan var mer titta på. Det är dock så himla roligt! Vill typ inte gå hem på dagarna, och längtar efter att få gå dit varje dag, så det är ju ett väldigt bra betyg! Nu ska jag belöna mig med säsongens troligtvis sista cykeltur innan det blir för halt och kallt för racercyklar.

Om att träna – eller inte träna

Denna vecka tappade jag träningsmotivationen helt. Gymkortet gick ut för denna gång, vädret lockade inte för utomhusträning och jag var trött efter många timmar på VFU varje dag. En del av mig visste ju att det skulle kännas bättre efter lite rörelse, det var ju huvudet som var trött och inte kroppen – och gymkortet var ju bara att förnya eller så är det ju ännu härligare att komma in efter att ha tränat ute i dåligt väder – men det gick ändå inte. Kunde inte förmå mig att ta mig iväg. Tack och lov så har ju jag privilegiet – för ja det är ett privilegium – att 90% av tiden vara motiverad och ha lust till att träna så efter att ha dividerat litegrann (okej ganska mycket första dagarna) med mig själv insåg jag att det var lika bra att släppa det för några dagar och lyssna på kroppen och hjärnan som ville vila och invänta motivationen igen. För – återigen tack och lov – så visste jag ju att den skulle komma tillbaka väldigt snart (och dessutom snittar jag typ 10 000 steg och 5 kilometers cykling om dagen nu med VFU och allt så jag rör ändå på kroppen). Men visst hade jag helt rätt, redan igår kom motivationen fram igen tillsammans med en strålande höstsol som ledde till ett långpass i skogen (där det var så fint som bilderna nedan visar) och nytt personbästa på hela femton kilometers löpning.

Det kanske inte funkar för alla, alla tycker inte om att träna och då förstår jag att det är svårt att invänta motivationen eller lusten till det, men det jag vill få sagt med detta är att om du precis som jag tycker att det är roligt majoriteten av tiden (eller för den delen, även om du inte tycker det) så behöver du inte vara så hård mot dig själv. Lyssna på kroppen och låt den vila när den vill och behöver det. För min del är det (delvis) vad som håller motivationen vid liv – att träningen sker på mina villkor, för att jag vill. Men mer om det en annan dag, nu väntar spikmattan och ett försök att bli av med huvudvärken som jag dragits med hela dagen.