Row row row your boat

Vilken helg det blev – precis vad jag längtat efter! Förutom tid med vänner och familj blev det massa rörelse och frisk luft och ett fantastiskt höstlandskap, och till och med en dag med solsken! Igår började jag dagen på sjön med tre kilometers rodd och det var precis lika fantastiskt (eller mer) som det ser ut:

It’s just another rainy Sunday afternoon

Eller inte riktigt, varken idag eller när bilderna nedan togs. De är från i lördags när jag bakade scones till frukost och fick lite foto-feeling med min nya mobil (som har väldigt bra kamera måste jag säga?).

Och såhär mysigt blev ”vardagsrummet” med nya mattan och min djungel av plantor:

Idag är det fredag och jag är ”ledig” från praktiken på grund av studiedag, dvs hemma-plugg-dag och en rapport som ska skrivas. Men jag påbörjade rapporten redan igår på VFUn medans jag väntade och fortsatte på tågresan igår kväll och skriva är ju min grej så det tog ungefär en och en halv timme idag och nu är den inskickad och jag är helt ledig tills på måndag! Det var välbehövligt, förra veckan var jag inte så brutalt trött som jag trott att jag skulle vara, men denna ska vi inte tala om. Men vi har också fått ta många patienter själva denna vecka – inklusive ett patientmöte helt själv där handledaren och den andra studenten bara stod tysta och tittade – så gissar att det är därför jag är mycket tröttare nu, förra veckan var mer titta på. Det är dock så himla roligt! Vill typ inte gå hem på dagarna, och längtar efter att få gå dit varje dag, så det är ju ett väldigt bra betyg! Nu ska jag belöna mig med säsongens troligtvis sista cykeltur innan det blir för halt och kallt för racercyklar.

Om att träna – eller inte träna

Denna vecka tappade jag träningsmotivationen helt. Gymkortet gick ut för denna gång, vädret lockade inte för utomhusträning och jag var trött efter många timmar på VFU varje dag. En del av mig visste ju att det skulle kännas bättre efter lite rörelse, det var ju huvudet som var trött och inte kroppen – och gymkortet var ju bara att förnya eller så är det ju ännu härligare att komma in efter att ha tränat ute i dåligt väder – men det gick ändå inte. Kunde inte förmå mig att ta mig iväg. Tack och lov så har ju jag privilegiet – för ja det är ett privilegium – att 90% av tiden vara motiverad och ha lust till att träna så efter att ha dividerat litegrann (okej ganska mycket första dagarna) med mig själv insåg jag att det var lika bra att släppa det för några dagar och lyssna på kroppen och hjärnan som ville vila och invänta motivationen igen. För – återigen tack och lov – så visste jag ju att den skulle komma tillbaka väldigt snart (och dessutom snittar jag typ 10 000 steg och 5 kilometers cykling om dagen nu med VFU och allt så jag rör ändå på kroppen). Men visst hade jag helt rätt, redan igår kom motivationen fram igen tillsammans med en strålande höstsol som ledde till ett långpass i skogen (där det var så fint som bilderna nedan visar) och nytt personbästa på hela femton kilometers löpning.

Det kanske inte funkar för alla, alla tycker inte om att träna och då förstår jag att det är svårt att invänta motivationen eller lusten till det, men det jag vill få sagt med detta är att om du precis som jag tycker att det är roligt majoriteten av tiden (eller för den delen, även om du inte tycker det) så behöver du inte vara så hård mot dig själv. Lyssna på kroppen och låt den vila när den vill och behöver det. För min del är det (delvis) vad som håller motivationen vid liv – att träningen sker på mina villkor, för att jag vill. Men mer om det en annan dag, nu väntar spikmattan och ett försök att bli av med huvudvärken som jag dragits med hela dagen.

Home sweet home

De sista veckorna har jag fixat lite i lägenheten, sånt där som jag tänkt på länge men inte kommit mig för att göra, och nu älskar jag den ännu mer! Tänk vad lite småsaker kan göra för känslan och myset. Jag har bland annat fixat sovalkoven med ljusslinga, foton och en torkad bukett eukalyptus: 

Jag har också fått en supermysig matta som gör det lite mer till ett ”vardagsrum” i rummet. Hade den i Kristianstad också och jag älskar den! 

Och så fixade jag ju ett bord till balkongen av en lastpall som jag dock inte hunnit använda supermycket eftersom hösten kom, men det ser fint ut iallafall: 

Om att läka, leva, växa och blomma

Jag har, i takt med att jag de senaste åren testat så, odla och plantera olika sorters växter och plantor också fascinerats över hur naturen är skapt för att överleva, läka, utvecklas och leva: en tomatskiva rakt ned i jorden som blir till en ny gigantisk planta och mängder av nya tomater, en avokadokärna som med tålamod och tid blir till en ny planta, en avbruten kvist från en planta i lite vatten eller direkt ned i jorden och plötsligt har den skapat nya rötter, grundat och stabiliserat sig igen, några tappade fröer på marken och plötsligt kommer grönt upp mellan plattorna på uteplatsen där ingenting var menat att växa, osv osv osv.

Det har fått mig att tänka. Inte bara på hur otroligt fascinerande naturen faktiskt är (jag menar VEM kom på det egentligen??? det är nästan så man blir religiös), men också på hur även vi borde vara – är – skapta på samma sätt. Skapta för att överleva, läka, utvecklas, leva och växa. När våra rötter plötsligt slits upp, när vi tappar fotfästet och vi känner oss som den där blomman eller fröet som flyger runt, runt i vinden så är också vi skapta för att – när chansen sedan ges – skapa nya rötter, grunda oss på ett nytt ställe och ett nytt sätt, hitta trygghet och stabilitet i det nya för att så småningom inte bara överleva utan faktiskt läka, leva, utvecklas, växa och förhoppningsvis även blomma på nytt.

Second year

Och där har vi börjat andra året, tredje terminen, på fysioterapeutprogrammet. Just nu läser vi en kurs som handlar om mobilisering och rehabilitering efter operationer (medicinska eller ortopediska) för att förbereda inför höstens praktik. Utöver det är vår klass ansvariga för terminens nollning vilket innebär massa roliga aktiviteter (och en del party). Det känns superkul att vara tillbaka, och kul att få göra massa praktiskt redan nu som man verkligen känner att man kommer ha nytta av redan om en månad (!!!).

Jag fick – tack och lov – min praktik i Uppsala på Akademiska Sjukhuset. Kommer bli så spännande att få vara där under fem veckor, och är så glad att få bo kvar hemma och inte behöva flytta iväg till Visby eller något liknande under så lång tid.

Och sedan jag senast skrev har jag hunnit vara i Dalarna och njuta av sista sommardagarna med sol och bad och båt (och så. fina. solnedgångar!!), vänner och familj, en ridtur, mm, springa Tjejmilen med mamma som sig bör och fixat ett balkongbord av en lastpall – och säkert massa annat såklart.

Self care

Imorse vaknade jag med en ångest jag inte haft på väldigt länge – sådär som det gärna blir när man (jag) kört på lite för hårt lite för länge. Efter en stund på yogamattan i ett försök att lindra den gjorde jag det (för mig) enda rimliga en sådan dag: avbokade alla planer för dagen, bäddade ner mig på soffan med en kopp te, fulgrät hysteriskt i en timme, läste böcker, sov och sen lite rörelse när kroppen längtade efter det. Det blev nästan fyra mil på cykeln men helt utan krav på tid, distans eller prestation utan bara fokus på att ge kroppen det den är skapt för och den bästa medicinen som finns. Åt lunch och spenderade resten av dagen i soffan också, lika som jag ska göra resten av kvällen så är förhoppningsvis imorgon en bättre dag.

för visso en gammal bild men ungefär såhär har dagen sett ut (förutom att jag läst andra böcker)

Summertime

Nu var det ett tag sedan jag skrev igen. Sedan sist har jag jobbat en hel del, badat en massa, varit i Tansen, varit i Ronneby två gånger, Malmö en natt, Falun några gånger, fått besök från Schweiz, simmat Vansbro kortsim, haft möhippa för Josefine och sen varit brudtärna när hon och Anders gifte sig en galet varm dag i juli, tränat en del men också varit sjuk och tagit det lugnt, och mycket annat. Nu har jag äntligen några veckors ledigt innan skolan börjar i höst, men såhär har sommaren sett ut (det lilla jag fotat, har varit dålig på det i år):

En härlig dag vid Trollsjön i Tierp – fantastiskt ställe!

Älskar möhippa! Så kul att umgås massa kompisar en hel dag och göra roliga saker. När det dessutom är för en av ens bästa vänner blir det ju också lite extra speciellt!

Detta ställe! Två dygn här utan mobil eller kontakt med omvärlden var så välbehövligt!

Klarade Vansbro kortsim och därmed en svensk klassiker – korta!

Om möhippa är härligt så är ju bröllop ännu härligare! Jag träffade Josefine hos frisören vid 7.30, och kom hem vid 5.30 nästa morgon men var inte ens trött för jag var så exalterad efter dagen och natten… vilken grej att få vara med – och till och med stå bredvid dem fram i kyrkan – när två av ens bästa kompisar gifter sig och sen få fira tills solen går upp!

Fick som sagt besök från Schweiz en dag och det kändes precis som igår fastän det var 7 (!!!) år sedan jag var där.

Hade en härlig söndagkväll med pizza och kvällsbad och långa samtal om livet med en kär vän.

Såklart har inte livet varit guld och gröna skogar dygnet runt, men de där jobbiga stunderna med sömnlösa nätter eller breakdowns pga stress och trötthet fastnar ju inte på bild. Och även om det kanske på sätt och vis spär på bilden som ofta syns i sociala medier att allt är ”perfekt”, så väljer jag ändå att fokusera på och minnas alla de bra sakerna och stunderna i första hand. Det gör ju livet lite roligare än att minnas det sämre.

Vätternrundan 100

I söndags cyklade vi alltså Vätternrundan 100km (aka Kortvättern). Jämfört med i år var förra årets Tjejvättern (samma bana men dagen innan och för bara tjejer) a walk in the park. Det blåste uppemot 20m/s i vindbyarna (och det är många vindbyar när man cyklar på de öppna slätterna längs med Vättern), regnade störtskurar emellanåt och redan vid första depån efter 33km var jag helt sopslut och började känna av mina knän. Mitt mål från början var under fyra timmar, det ändrades sedan till att slå förra årets tid (4:43) och sedan till att bara ta mig i mål. Slutresultatet blev 4:25 vilket helt klart får ses som godkänt. Det bra med att cykla Vätternrundan 100km istället för Tjejvättern var att Halvvättern gick samma dag och till stor del samma bansträckning förutom en extra runda på fem mil, så det fanns många klungor att hänga på och ta hjälp av. Utan dem som drog i motvinden hade tiden blivit mycket sämre och orken ännu lägre.

Hur som helst, nu är 3/4 grenar i andra Tjej- (eller kort- det är ju samma) klassikern klar och bara simningen återstår. Det enda jag är orolig inför där är vattentemperaturen – är det kallt blir det ju riktigt jobbiga 25-30 minuter. På tal om kallt vatten, såhär fint (men riktigt jäkla kallt) var det när vi tog ett kvällsdopp i Vättern innan läggdags på lördagen:

Det är ändå något speciellt att ta ett dopp i en kall sjö, knata tillbaka upp till stugan och krypa ned under det varma täcket, somna med fönstret öppet och vakna till ljudet av fiskmåsarna. Precis som när vi var små och var i stugan i Tansen (eller för den delen hemma i Mockfjärd bara). Det är nog det jag saknar mest här i Uppsala – sjöar nära för spontana bad.