Heaven is a place on earth

Åkte till Dalarna igår för att spendera helgen här, möttes av snö och minusgrader. Satte mig på Fresh bar och åt lunch och jobbade några timmar och sen åkte vi vidare till mormor och morfar i Nås.

Det är så fantastiskt skönt att komma hit. Till lugnet och tystnaden. Till familjen. Att få dra på sig pyjamasbyxorna och raggsockor och tjock kofta och bara mysa, äta god mat och umgås. Dessutom sov jag bättre än vad jag gjort på en hel vecka och vaknade nu till detta. Drömmen!

Ser fram emot långa promenader och att komma in i värmen från brasan och bara få ta det lugnt och gå runt i underställ hela dagen (i och för sig inget ovanligt i mitt liv, det händer rätt ofta). Dessutom tänkte jag köra en paus från sociala medier och allt, och bara använda mobilen för att ringa och smsa och fota med. 

Att springa när motivationen inte finns

För någon vecka sedan bestämde jag mig för att testa #runstreak; att springa lite varje dag. Tanken med det hela är inte att springa superlångt och supersnabbt, utan att få in en rutin och göra det och att släppa de extrema prestationskrav jag har på mig själv i vad jag än gör – inklusive träning. Mina enda ”regler” (satta av mig själv) är att jag ska vara ombytt till träningskläder och att jag ska springa, eller jogga, minst tjugo minuter varje gång. Om dessa tjugo minuter blir en kilometer eller tio spelar ingen roll. Inte heller om jag inte blir svettig. Det viktigaste är att det blir av. Att jag rör på mig. Förr kunde jag skippa träningen för att jag inte orkade springa fem kilometer en dag – för något mindre ”räknades inte” eller ”var knappt träning”. Det skulle vara långt eller snabbt, alltid. Och de dagar som jag inte trodde mig orka struntade jag helt enkelt i att springa alls, istället för att iallafall springa lite..

Det finns de gånger som jag med glädje snörar på mig löparskorna och går ut för de där tjugo minuterna. Dagar då jag längtar ända från morgonen efter den stunden. Dagar då kroppen känns pigg och då solen skiner och motivationen är på topp. Dagar då jag skulle kunna springa hur långt som helst och då det bara känns enkelt. Sen finns det dagar – igår till exempel – som jag bara vill krypa ner i soffan under en varm filt och dricka te. Dagar då hela kroppen känns som bly och bara tanken på att springa gör mig trött. Dagar då regnet vräker ner och vinden viner. De dagarna vore det en lögn att säga att det är enkelt att gå ut.

Bild från en löptur på lunchen häromdagen där det var väldigt enkelt att ta sig ut…

Men, att trotsa tröttheten och regnet och vinden och ge sig ut ändå dessa dagar. Att säga till sig själv att tjugo minuter superduperlångsam jogg också är att springa. Att soffan kommer vara så mycket skönare sen när man kommer in efter regnet. Att ringa en vän och prata av sig så de där tjugo minuterna flyger förbi. Att bara göra det. Det är så förbaskat värt det i efterhand!

Igår var verkligen en sån dag då jag hellre lagt mig i soffan – och i ärlighetens namn var jag nära att göra det också – men någonstans så vet jag att min kropp och min hjärna tycker det är mysigt och skönt med regn och fantastiskt härligt att komma in och krypa upp i soffan och tända ljus och dricka te efteråt. Så på något vänsters vis lyckades jag pallra mig ut. Ringde min träningskompis (aka ”första och troligen enda PT-klient” aka mamma) och började springa. Och så skönt det var! Det här är inte på något vis ett skrytinlägg eller något hurtigt inlägg om att det alltid är skönt att träna – för det är det inte. Vissa gånger är det en plåga rakt igenom, men den här gången var inte en sådan gång. Så fort jag kommit ut var tröttheten som bortblåst och det gjorde absolut ingenting att regnet piskade mig i ansiktet. Tjugo minuter blev till tjugoåtta och jag kom tillbaka helt genomblöt men så glad och så tacksam. För att jag vet vad som får mig att må bra. För att jag faktiskt prioriterar dessa saker. För att jag kan och vill röra på mig och springa och ger min kropp den motion den behöver för att må bra. För att jag efter en varm dusch fick krypa upp i soffan och tända ljus och dricka en stor kopp te och bara mysa resten av kvällen. För att det känns extra bra efteråt, när kroppen är sådär härligt trött och den där speciella känslan som bara infinner sig när man varit ute på hösten eller vintern och rört på sig, kommer smygande.

Genomblöt (okej, där hade jag hunnit torka lite) men så tacksam och så glad.

Summan av det här långa inlägget är att allt är bättre än inget. Spring eller jogga eller gå tjugo, tio, fem minuter hellre än att stanna inne i soffan. Gör det inte så komplicerat, släpp prestationskraven, bara gör det. Gå ut. Rör på dig. Ge din kropp den rörelse den är skapad för. Nio gånger av tio så kommer det kännas så värt det efteråt.

Bara det här gör ju uteträningen under vinterhalvåret SÅ. HIMLA. VÄRD.

Att springa när motivationen inte finns

För någon vecka sedan bestämde jag mig för att testa #runstreak; att springa lite varje dag. Tanken med det hela är inte att springa superlångt och supersnabbt, utan att få in en rutin och göra det och att släppa de extrema prestationskrav jag har på mig själv i vad jag än gör – inklusive träning. Mina enda ”regler” (satta av mig själv) är att jag ska vara ombytt till träningskläder och att jag ska springa, eller jogga, minst tjugo minuter varje gång. Om dessa tjugo minuter blir en kilometer eller tio spelar ingen roll. Inte heller om jag inte blir svettig. Det viktigaste är att det blir av. Att jag rör på mig. Förr kunde jag skippa träningen för att jag inte orkade springa fem kilometer en dag – för något mindre ”räknades inte” eller ”var knappt träning”. Det skulle vara långt eller snabbt, alltid. Och de dagar som jag inte trodde mig orka struntade jag helt enkelt i att springa alls, istället för att iallafall springa lite..

Det finns de gånger som jag med glädje snörar på mig löparskorna och går ut för de där tjugo minuterna. Dagar då jag längtar ända från morgonen efter den stunden. Dagar då kroppen känns pigg och då solen skiner och motivationen är på topp. Dagar då jag skulle kunna springa hur långt som helst och då det bara känns enkelt. Sen finns det dagar – igår till exempel – som jag bara vill krypa ner i soffan under en varm filt och dricka te. Dagar då hela kroppen känns som bly och bara tanken på att springa gör mig trött. Dagar då regnet vräker ner och vinden viner. De dagarna vore det en lögn att säga att det är enkelt att gå ut.

Bild från en löptur på lunchen häromdagen där det var väldigt enkelt att ta sig ut…

Men, att trotsa tröttheten och regnet och vinden och ge sig ut ändå dessa dagar. Att säga till sig själv att tjugo minuter superduperlångsam jogg också är att springa. Att soffan kommer vara så mycket skönare sen när man kommer in efter regnet. Att ringa en vän och prata av sig så de där tjugo minuterna flyger förbi. Att bara göra det. Det är så förbaskat värt det i efterhand!

Igår var verkligen en sån dag då jag hellre lagt mig i soffan – och i ärlighetens namn var jag nära att göra det också – men någonstans så vet jag att min kropp och min hjärna tycker det är mysigt och skönt med regn och fantastiskt härligt att komma in och krypa upp i soffan och tända ljus och dricka te efteråt. Så på något vänsters vis lyckades jag pallra mig ut. Ringde min träningskompis (aka ”första och troligen enda PT-klient” aka mamma) och började springa. Och så skönt det var! Det här är inte på något vis ett skrytinlägg eller något hurtigt inlägg om att det alltid är skönt att träna – för det är det inte. Vissa gånger är det en plåga rakt igenom, men den här gången var inte en sådan gång. Så fort jag kommit ut var tröttheten som bortblåst och det gjorde absolut ingenting att regnet piskade mig i ansiktet. Tjugo minuter blev till tjugoåtta och jag kom tillbaka helt genomblöt men så glad och så tacksam. För att jag vet vad som får mig att må bra. För att jag faktiskt prioriterar dessa saker. För att jag kan och vill röra på mig och springa och ger min kropp den motion den behöver för att må bra. För att jag efter en varm dusch fick krypa upp i soffan och tända ljus och dricka en stor kopp te och bara mysa resten av kvällen. För att det känns extra bra efteråt, när kroppen är sådär härligt trött och den där speciella känslan som bara infinner sig när man varit ute på hösten eller vintern och rört på sig, kommer smygande.

Genomblöt (okej, där hade jag hunnit torka lite) men så tacksam och så glad.

Summan av det här långa inlägget är att allt är bättre än inget. Spring eller jogga eller gå tjugo, tio, fem minuter hellre än att stanna inne i soffan. Gör det inte så komplicerat, släpp prestationskraven, bara gör det. Gå ut. Rör på dig. Ge din kropp den rörelse den är skapad för. Nio gånger av tio så kommer det kännas så värt det efteråt.

Bara det här gör ju uteträningen under vinterhalvåret SÅ. HIMLA. VÄRD.

Välkommen till min blogg

Så, eftersom mina bildtexter på Instagram tenderar bli så himla långa och jag har så mycket mer jag vill skriva tänkte jag ge mig på det här med en blogg ännu en gång. Den kommer framförallt att handla om träning och hälsa och livet och mina tankar kring det. Jag tror på att njuta av livet och att träning och mat ska vara lustfyllt. Tycker om att springa och dansa och yoga och rida och åka skidor och träna utomhus och gå på långa promenader. Anser att det viktigaste inom träning är att ha kul och träna det man vill och tycker om och mår bra av. Är hellre ute i skidspåret en heldag och slöåker, än tränar stenhårt en timme på gymmet. Hoppar gärna på utmaningar och tävlingar, allra helst i sociala medier.

Förutom att träna så tycker jag om att skriva och fota och umgås med vännerna och familjen och pojkvännen och baka och laga (och äta) mat och läsa och resa. Trivs lika bra med en kopp te och en bok i soffan som i skidspåret eller löpspåret som med ett glas vin i handen och en bra vän ute på krogen. Arbetar till vardags som Förbundskoordinator och Kommunikationsansvarig på Sveriges Akademiska Idrottsförbund. Har bott lite överallt i Sverige och Europa och åker gärna runt och hälsar på vänner lite här och där. Tycker om att fundera på livet och skriva långa texter och att fota både stort och smått och det är framförallt sådant som jag kommer dela med mig av här. Enjoy!