It’s just another rainy Sunday afternoon

Eller inte riktigt, varken idag eller när bilderna nedan togs. De är från i lördags när jag bakade scones till frukost och fick lite foto-feeling med min nya mobil (som har väldigt bra kamera måste jag säga?).

Och såhär mysigt blev ”vardagsrummet” med nya mattan och min djungel av plantor:

Idag är det fredag och jag är ”ledig” från praktiken på grund av studiedag, dvs hemma-plugg-dag och en rapport som ska skrivas. Men jag påbörjade rapporten redan igår på VFUn medans jag väntade och fortsatte på tågresan igår kväll och skriva är ju min grej så det tog ungefär en och en halv timme idag och nu är den inskickad och jag är helt ledig tills på måndag! Det var välbehövligt, förra veckan var jag inte så brutalt trött som jag trott att jag skulle vara, men denna ska vi inte tala om. Men vi har också fått ta många patienter själva denna vecka – inklusive ett patientmöte helt själv där handledaren och den andra studenten bara stod tysta och tittade – så gissar att det är därför jag är mycket tröttare nu, förra veckan var mer titta på. Det är dock så himla roligt! Vill typ inte gå hem på dagarna, och längtar efter att få gå dit varje dag, så det är ju ett väldigt bra betyg! Nu ska jag belöna mig med säsongens troligtvis sista cykeltur innan det blir för halt och kallt för racercyklar.

Om att träna – eller inte träna

Denna vecka tappade jag träningsmotivationen helt. Gymkortet gick ut för denna gång, vädret lockade inte för utomhusträning och jag var trött efter många timmar på VFU varje dag. En del av mig visste ju att det skulle kännas bättre efter lite rörelse, det var ju huvudet som var trött och inte kroppen – och gymkortet var ju bara att förnya eller så är det ju ännu härligare att komma in efter att ha tränat ute i dåligt väder – men det gick ändå inte. Kunde inte förmå mig att ta mig iväg. Tack och lov så har ju jag privilegiet – för ja det är ett privilegium – att 90% av tiden vara motiverad och ha lust till att träna så efter att ha dividerat litegrann (okej ganska mycket första dagarna) med mig själv insåg jag att det var lika bra att släppa det för några dagar och lyssna på kroppen och hjärnan som ville vila och invänta motivationen igen. För – återigen tack och lov – så visste jag ju att den skulle komma tillbaka väldigt snart (och dessutom snittar jag typ 10 000 steg och 5 kilometers cykling om dagen nu med VFU och allt så jag rör ändå på kroppen). Men visst hade jag helt rätt, redan igår kom motivationen fram igen tillsammans med en strålande höstsol som ledde till ett långpass i skogen (där det var så fint som bilderna nedan visar) och nytt personbästa på hela femton kilometers löpning.

Det kanske inte funkar för alla, alla tycker inte om att träna och då förstår jag att det är svårt att invänta motivationen eller lusten till det, men det jag vill få sagt med detta är att om du precis som jag tycker att det är roligt majoriteten av tiden (eller för den delen, även om du inte tycker det) så behöver du inte vara så hård mot dig själv. Lyssna på kroppen och låt den vila när den vill och behöver det. För min del är det (delvis) vad som håller motivationen vid liv – att träningen sker på mina villkor, för att jag vill. Men mer om det en annan dag, nu väntar spikmattan och ett försök att bli av med huvudvärken som jag dragits med hela dagen.

Om att läka, leva, växa och blomma

Jag har, i takt med att jag de senaste åren testat så, odla och plantera olika sorters växter och plantor också fascinerats över hur naturen är skapt för att överleva, läka, utvecklas och leva: en tomatskiva rakt ned i jorden som blir till en ny gigantisk planta och mängder av nya tomater, en avokadokärna som med tålamod och tid blir till en ny planta, en avbruten kvist från en planta i lite vatten eller direkt ned i jorden och plötsligt har den skapat nya rötter, grundat och stabiliserat sig igen, några tappade fröer på marken och plötsligt kommer grönt upp mellan plattorna på uteplatsen där ingenting var menat att växa, osv osv osv.

Det har fått mig att tänka. Inte bara på hur otroligt fascinerande naturen faktiskt är (jag menar VEM kom på det egentligen??? det är nästan så man blir religiös), men också på hur även vi borde vara – är – skapta på samma sätt. Skapta för att överleva, läka, utvecklas, leva och växa. När våra rötter plötsligt slits upp, när vi tappar fotfästet och vi känner oss som den där blomman eller fröet som flyger runt, runt i vinden så är också vi skapta för att – när chansen sedan ges – skapa nya rötter, grunda oss på ett nytt ställe och ett nytt sätt, hitta trygghet och stabilitet i det nya för att så småningom inte bara överleva utan faktiskt läka, leva, utvecklas, växa och förhoppningsvis även blomma på nytt.

Summertime

Nu var det ett tag sedan jag skrev igen. Sedan sist har jag jobbat en hel del, badat en massa, varit i Tansen, varit i Ronneby två gånger, Malmö en natt, Falun några gånger, fått besök från Schweiz, simmat Vansbro kortsim, haft möhippa för Josefine och sen varit brudtärna när hon och Anders gifte sig en galet varm dag i juli, tränat en del men också varit sjuk och tagit det lugnt, och mycket annat. Nu har jag äntligen några veckors ledigt innan skolan börjar i höst, men såhär har sommaren sett ut (det lilla jag fotat, har varit dålig på det i år):

En härlig dag vid Trollsjön i Tierp – fantastiskt ställe!

Älskar möhippa! Så kul att umgås massa kompisar en hel dag och göra roliga saker. När det dessutom är för en av ens bästa vänner blir det ju också lite extra speciellt!

Detta ställe! Två dygn här utan mobil eller kontakt med omvärlden var så välbehövligt!

Klarade Vansbro kortsim och därmed en svensk klassiker – korta!

Om möhippa är härligt så är ju bröllop ännu härligare! Jag träffade Josefine hos frisören vid 7.30, och kom hem vid 5.30 nästa morgon men var inte ens trött för jag var så exalterad efter dagen och natten… vilken grej att få vara med – och till och med stå bredvid dem fram i kyrkan – när två av ens bästa kompisar gifter sig och sen få fira tills solen går upp!

Fick som sagt besök från Schweiz en dag och det kändes precis som igår fastän det var 7 (!!!) år sedan jag var där.

Hade en härlig söndagkväll med pizza och kvällsbad och långa samtal om livet med en kär vän.

Såklart har inte livet varit guld och gröna skogar dygnet runt, men de där jobbiga stunderna med sömnlösa nätter eller breakdowns pga stress och trötthet fastnar ju inte på bild. Och även om det kanske på sätt och vis spär på bilden som ofta syns i sociala medier att allt är ”perfekt”, så väljer jag ändå att fokusera på och minnas alla de bra sakerna och stunderna i första hand. Det gör ju livet lite roligare än att minnas det sämre.

Our deepest fear is not that we are inadequate…

our deepest fear is that we are powerful beyond measure. it is our light, not our darkness, that most frightens us. we ask ourselves, who am I to be brilliant, gorgeous, talented, fabulous? actually, who are you not to be? you are a child of God. you playing small does not serve the world. there is nothing enlightened about shrinking, so that other people won’t feel insecure around you. we are all meant to shine, as children do. we were born to make manifest the glory of God, that is within us. it’s not just in some of us, it is in everyone. and as we let our own light shine, we unconsciously give other people permission to do the same. as we are liberated from our own fear, our presence automatically liberates others.

Dikten ovan läste jag på yogaklassen jag höll häromdagen, med fokus på core, manipura chakra, vår inre styrka och glöd, vår kärna (den första klassen på Campus1477 förresten – och hela 31 personer som kom!).

I jantelags-Sverige så passar ju – tyvärr – den där dikten väldigt bra, det är ju precis så det är. Vi är många gånger inte bara rädda för att ”misslyckas” (jag tror dock inte att man kan misslyckas, jag tror bara att man kan lära sig saker och utvecklas, men det är en annan diskussion) med det vi drömmer om och vill göra, vi är ofta rädda för att ens göra det. ”Who am I to be brilliant, gorgeous, talented and fabulous?”. Vi förminskar oss själva, uppväxta med jantelagens ”du ska inte tro att du är något”.

Men genom att våga stå upp för oss själva, genom att våga följa vår inre röst, genom att våga låta vårt ljus lysa, kan vi inte bara leva ett mer autentiskt liv, fyllt av det vi vill ha. Vi kan också visa andra att det är tillåtet att följa sina drömmar, att låta sitt ljus lysa.

Så såhär i början av det nya året: vad skulle du göra om du inte behövde vara orolig för att misslyckas – men inte heller för att lyckas? Vad drömmer du om? Vem vill du vara? Vad vill du göra? På vilket sätt vill och kan du vara brilliant, gorgeous, talented och fabulous? Vad skulle du allra helst göra, om du vore fri från din rädsla? Om du inte behövde oroa dig för jantelagen och vad andra tycker (för det behöver du inte!)? Och kanske viktigast av allt; vad kan du göra för att bli fri från den? Vilket steg kan du ta idag, här och nu, för att bli fri och låta ditt ljus lysa?

2019 har bara börjat och ligger fortfarande framför dig som ett tomt, vitt ark, redo att fyllas med din berättelse. Så vilken berättelse vill du berätta?

our deepest fear is not that we are inadequate. our deepest fear is that we are powerful beyond measure. it is our light, not our darkness, that most frightens us…

Söndagsmys

Fortsätter maxa hösten så mycket det går. Klockan ringde kvart över sju imorse för att åka och kolla på en ny cykel (som jag köpte!!!). Sen åkte jag hem, åt frukost och körde till min faster i Dala-Järna för att träffa dem och rida. Så himla härligt – och fick till och med rida två hästar, den andra bara en väldigt kort stund dock då jag bara skulle testa tölta efter att min kusin ridit honom lite. Det var oavsett underbart att vara i stallet och utomhus i solen över halva dagen – jag önskar att jag hade tid för att rida och vara i stallet typ en gång i veckan men dagarna och timmarna räcker ju inte till! Synd, för det här är ju fantastiskt:

Lift people up to their potential and higher self

Så, det går lite sådär med skrivandet, livet kommer liksom emellan…. Men förra helgen sprang iallafall jag och tjejdelen av släkten Tjejmilen i Stockholm. Det blev en helhelg i huvudstaden med hotell, god mat, massa gående på stan och såklart loppet. Hade tänkt sikta på personbästa då jag kände mig i superform häromveckan, men efter knäproblemet på Stockholm triathlon så beslutade jag mig – i startfållan förvisso – för att inte pressa så hårt ändå. Istället sprang jag hela loppet med mamma, precis som alla andra år, vilket egentligen var roligare än alla personbästa i världen (det är ju betydligt roligare att göra en sådan sak tillsammans och gå i mål tillsammans än själv – personbästa kan man göra när som helst). Lyckades dessutom pusha henne till ett personbästa och vårt rekord på Tjejmilen vilket också var himla roligt.

Och på tal om roliga saker och lopp så blev hon så peppad av det så vi har nu anmält oss till Kortklassikern (tänkte ta Tjejklassikern men sen ville Jost med så då kör vi korta som är öppet för alla). Jag är redan anmäld till Vasan sedan tidigare med Josefine, men resten kör jag med mamma och Jost – och vi börjar med Rosa bandet-loppet (Lidingö korta) redan den sista september! Mitt mål är att få bättre tider än detta år på alla grenar, men vi får se… Någonting säger mig att jag lika gärna skulle kunna stå i startfållan och hellre vilja göra hela alltet tillsammans med dem istället och då tänker jag att det får vara okej också. Jag gör det ju inte för prestationen utan för upplevelsen och för att det är kul.

Och slutligen på tal om att pusha någon så har jag ju äntligen börjat plugga igen! En vecka har gått där det mesta har varit rätt basic och sådant jag redan gjort (vetenskapsteori, studieteknik, mm) men det lilla vi snuddat vid fysioterapi har varit intressant och känts superbra. Det har även varit nollning/inspark men jag har bara varit med på några grejer – är inte så sugen på fest, har jobbat vissa gånger och känner inte den där paniken över att vara med på allt och lära känna alla übersnabbt denna gång eftersom jag redan har mitt liv här (till skillnad från när jag började i Östersund eller Kristianstad, eller flyttade till Uppsala för den delen). Men det är några fler aktiviteter de kommande två veckorna som jag absolut ska vara med på några av dem!

Nu ska jag gå och göra min plikt som medborgare och rösta så jag har det gjort, sen ska jag mysa i soffan resten av kvällen.

Life happens at the end of your comfort zone

Imorse hade jag och Anna planterat in en träningsdejt eftersom det var enda tillfället vi båda kunde, så klockan 06.20 satt jag på cykeln på väg till jobbet för att lämna ombyte, matlåda och allt och klockan 07.00 möttes vi för cykelträning. Totalt cyklade jag 30 kilometer imorse, varav 25 med Anna och hennes kollega Emma som också var med. Så bra start på dagen med träning, solsken och trevlig sällskap. Dessutom cyklade vi i ett tempo som jag nog aldrig cyklat i innan vilket var bra träning för en som gärna latar sig lite – runt 25km/h under en stor del av passet (se sista bilden, de första 5,5 km och de sista 3 är ju inne i stan bland bilar före och efter att vi tränat). Måste bli bättre på att pusha mig lite när jag tränar ensam också, det är ju utanför comfort zonen som det blir skillnad, inte när en cyklar i samma – ganska lugna – tempo som alltid. Och jag tycker ju att det är skönt och kul både när jag gör det och efteråt, ändå så är det så svårt att ta sig över den där tröskeln… Det var iallafall skönt att ha träningen avklarad innan jobbet, speciellt eftersom jag hade möte på kvällen så gick från jobbet först 19.15.

Har tyvärr inga roliga bilder än såhär – måste bli bättre på att fota igen känner jag för nu har det varit riktigt illa ett tag.

Nåja, nu ska jag kika lite på yogaklasserna jag ska ha onsdag (poweryoga – Nordic Wellness Stenhagen) och torsdag (barnyoga – Botaniska Trädgården) sen sova tidigt. Kom hem sent från yogan igår och var ju uppe väldigt tidigt idag så är något trött nu.

Easter holiday

I torsdags åkte jag till Dalarna för att fira påsk. Passande nog, såhär inför långledig helg och slutet på Mindful March, så tog min surf slut i mobilen så hela helgen har jag bara njutit av att umgås med familjen och vänner och åka skidor och pulka och slalom och grilla korv och läsa och bara njuta av vårvinter och livet i allmänhet. Köpte ju GoProkameran väldigt lägligt inför (kan också ha varit så att jag köpte den för att jag ville ha den till påsk) så har fotat massa med den. Här kommer därför en bildbomb från helgen.

Det var vårkänslor när jag lämnade Uppsala med all packning.

Som alltid när en ska åka tåg blev det tågstrul vilket resulterade i en extra timme på stationen i Uppsala. Tack och lov var det solsken och härligt väder och jag hade flera böcker i väskan så precis som back in the days satt jag i solen och läste och det var SÅ SKÖNT. När jag bodde i Frankrike och Schweiz hade jag alltid en bok i väskan och läste så fort jag behövde slå ihjäl lite tid, men nu sitter en ju alltid med mobilen och scrollar på Facebook och Instagram i flera timmar istället. Redan här kände jag att surfen tog slut väldigt lägligt.

Fick sällskap av mamma på tåget hem (när tåget äntligen kom…). Sen började påskhelgen på riktigt direkt när vi kom hem:

På kvällen träffade jag Josefine och Anders men det har jag inga bilder ifrån. På fredagen hängde vi i Bergebo och åkte pulka och grillade korv:

På kvällen åt vi tacos hos mormor och morfar men det har jag inga bilder ifrån. På lördagen kollade jag och Jost cykel och sen tog jag och mamma en tur till Bjursås och åkte längdskidor. Hade lite otur men hittade till slut fina (dock isiga) spår och fantastisk utsikt!

Igår hade vi bjudit in till brunch och det fanns smoothies och juicer och pancakes och gott bröd och ägghalvor och en massa annat.

Sen hälsade jag på farmor några timmar men det har jag inte heller några bilder ifrån. Idag avslutade jag påskhelgen bokstavligen på topp med slalom i Bjursås. Strålande sol, manchester, perfekt snö och runt nollan i temperatur. Hann med nästan tre timmars åkning innan vi behövde åka hem och packa ihop inför tåget hem till Uppsala.

Klippte även ihop en film som du kan se här nedan (bläddra bland bilderna så finns filmen längst till höger). Det var väldigt kul att filma och klippa ihop och såklart att se i efterhand – och väldigt enkelt dessutom – så räkna med fler filmer framöver!

Life looks better in spring

Den här helgen bjöd vädergudarna på strålande sol och vårkänslor så igår passade vi på att vara ute hela dagen. Packade matsäck och promenerade till Vedyxaskogen, grillade korv och hängde i solen och lekte i snön och hade det allmänt gött med Anna och Rickard. Sen fortsatte vi kvällen med tacos och vin och prat hemma hos dem.

Har supermycket bilder men har inte hunnit redigera dem ännu så här kommer några stycken så länge:

Idag har jag sovit länge, ätit frukost och suttit ute på balkongen i solen en stund och sen haft sista barnyogan för denna kurs. Det börjar en ny omgång om drygt en månad igen men först ska jag hinna med lite annat några helger!