Your body is your temple, keep it pure and clean for the soul to reside in

Jag vet inte exakt vad som hänt, men den senaste månaden har två saker liksom smugit sig in i mitt liv:

1. Jag tycker det är kul att laga mat. Har haft noll inspiration de senaste åren typ men nu har det plötsligt – och ÄNTLIGEN – vänt.

2. Jag har plötsligt börjat äta hälsosammare. Inte så att jag ätit superonyttigt innan, och inte så att det är ägg och kvarg och inga kolhydrater alls nu (det kommer aldrig hända), men bara lite mer hälsosamt helt enkelt.

Det började med att jag blev sugen på soppor och gjorde på diverse olika grönsaker och rotfrukter, och samtidigt började tänka att jag ville äta mer vegetariskt (men det har jag tänkt 100 gånger tidigare också utan att det hänt något). Pratade med en kompis som bestämt sig för att bara köra och tänkte att hur svårt kan det vara (svar: mycket svårt). Försökte äta helt vegetariskt några dagar men insåg att det var svårare än jag trott, speciellt dagar när jag kom hem lite senare eller inte orkade laga mat. Däremot de andra dagarna när jag hade tid var det lite lättare; fortsatte med soppor men köpte även vegetarisk färs som jag lagade en massa på och började känna att det var rätt kul att stå i köket. Samtidigt kände jag också att jag var fed up på pasta, iallafall hemlagade enkla rätter (åt ju både pasta och pizza och hamburgare när vi var i Stockholm förra helgen) och började göra andra alternativ till istället och nu har det utvecklats så att jag tycker att det är kul att experimentera fram saker och inte har ätit pasta på en och en halv vecka (jag brukade äta det flera gånger i veckan). Har istället ätit sötpotatis, Pauluns supermix (tips!!) och idag; blomkålsmos. Gjorde det en gång innan häromåret men inte gjort det sedan dess, men så hade vi blomkål i kylen som behövde användas och då kom jag på det igen. Superlätt att göra (koka blomkålen, ha i lite smör och grädde, mixa och krydda) och väldigt gott blev det!

Till det gjorde jag hemmagjorda ”köttbullar” (vegetariska, min standardrätt på sistone) och en asgod brunsås. Och åt några hemmaodlade tomater! Det ser inte mycket ut för världen men det var fantastiskt gott och det bästa är att Emil inte vill ha så mycket vegetariskt så jag får det mesta för mig själv (mvh självisk person).

Det konstigaste är som sagt att det kom från ingenstans, det var inget medvetet beslut att ”nu ska jag äta hälsosamt!” utan det bara blev. Och jag tror faktiskt att det är en mer långsiktig väg till förändring. Och det känns bra, kroppen förtjänar ju bra energi och näring. (Därmed inte sagt att jag inte kommer äta kött, eller onyttigare saker, också, jag gjorde hamburgare (vegetariska) häromdagen och skulle gärna äta pizza om det bjuds och jag ÄLSKAR sötsaker och fika så…….).

Nåja, nu ska jag vila några minuter innan jag ska till gymmet. Har yogaklass men passar på att träna en snabbis innan när jag ändå är där.

Life happens at the end of your comfort zone

Under våren när jag tränade så tänkte jag mycket på det här med att våga pressa lite hårdare och att jag ofta – både i träning och de lopp jag dittills gjort – har svårt att ta ut mig helt. Jag fegar för jag vill orka runt hela rundan/loppet vilket resulterar i att jag ofta har energi kvar efteråt. Efter att ha funderat på det, upplevt det på både Tjejvättern och Tjejvansbro och pratat med folk om det har jag börjat pusha mig lite hårdare när jag tränar, börjat testa mina gränser och se hur mycket jag klarar. Och majoriteten av gångerna är det ju mer än vad jag tror, även om det kan vara riktigt jävla jobbigt under tiden. Det har gått så pass långt att jag nästan kan gilla det, kanske inte för stunden, men efteråt. Känslan av att ha använt hela sin fysiska kapacitet, av att kroppen har fått jobba på max, av att den har fått göra det den faktiskt är skapt för. Och för att det är kul när en klarar mer än en tror!

Hursomhelst, det har inneburit att jag kört minitriathlon för mig själv två gånger, kört en träningstävling i triathlon förra veckan, sprungit mycket och framförallt snabbare än någonsin tidigare, osv. I helgen slog jag personbästa på milen efter att bara ha löptränat sedan början av juni sedan hälsporren, till exempel. Idag hade jag en riktig pissdag med trötthet och ont i magen och less på allt (mest pga den tiden i månaden, ni som vet ni vet…….) vilket slutade med att jag åkte hem tidigare från jobbet, köpte glass när jag handlade på vägen hem och jobbade från balkongen (och klämde nästan hela glasspaketet, haha) de sista timmarna. Var påväg att ta vilodag för jag kände bara nejnejnej till allt, sådär så jag ville mest dra täcket över huvudet och vakna om nån vecka, men sen tänkte jag ett steg längre, på de stundande loppen (Stockholm Triathlon på söndag och Tjejmilen veckan efter) och framförallt på att om det är någonting som gör humöret bättre så är det ett riktigt kickass-svinigt jobbigt träningspass så jag drog på mig löparkläderna och gick ut. Sprang fem kilometer och försökte snitta nästan en minut snabbare per kilometer än mitt vanliga tempo för att delvis träna på högre hastighet än vanligtvis, för att bli sådär riktigt jäkla (skönt) trött och för att jag behövde testa gränserna lite inför loppen och det gick bra – var fyra sekunder från mitt tidigare personbästa på fem kilometer (som jag på något oklart sätt tog totalt otränad när jag sprang blodomloppet häromåret) och jag klarade tidsmålet för dagen med femton sekunders marginal. Känslan efteråt? Nästan kräkfärdig men det var SÅ SKÖNT (inte kräkfärdigheten då men endorfinerna och allt!!). Nu är jag astrött och ska sova tidigt, förhoppningsvis blir imorgon en bättre dag.

Ps. Hur härligt är det inte att hösten snart är här?!?! Älskar att slänga ihop en god soppa och tända ljus och krypa upp i soffan med en bra bok. Längtar så efter kyligare dagar!

One day you will leave this world behind, so live a life you will remember

Ibland händer saker som, oavsett hur förberedd man är, ändå blir en chock när det väl sker. Som lämnar dig med massa känslor och tankar. Så blev det häromdagen och utan att gå in på fler detaljer så har det varit omtumlande dagar med en känsla av overklighet och många tårar. Hursomhelst, imorgon åker vi till Nice och det blir skönt att komma iväg och vara ledig och umgås med familjen.

Slänger in ett gäng bilder som jag tagit med kameran (mest, några från mobilen också) men inte redigerat förrän nu.

Cyklade ett långpass idag för övrigt – 77,5 kilometer! Svinjobbigt sista tjugo så det blir spännande att cykla 102 kilometer om två veckor…..

Nu: sovdags!

Meatfree monday

Som sagt vill jag börja äta mer vegetariskt (eller veganskt men dit känns steget något större i dagsläget) och idag när jag kom hem från jobbet ekade kylen ganska tom. Hade dock vegetariska (veganska till och med tror jag?) filébitar från Hälsans kök i frysen, hittade tacosås- och krydda, några grönsaker och tortillas så lyckades slänga ihop en vegetarisk taco till kvällsmat. Och så gott det blev! Ser inte mycket ut för världen men det smakade fantastiskt, och det ger inte alls samma tunga mättnadskänsla som med kött.

Såhär gjorde jag:

Stekte filébitarna i kokosolja, blandade i chicken taco-krydda, riven morot och vatten. Hackade grönsaker (sallad, tomat, majs), slängde på allt på en tortilla och toppade med någon tropical salsa taco-sås som vi hade i kylen. SÅ GOTT!

Nu: yogaklass!

Livet

– det kommer emellan ibland alltså! Det har varit jobb i mängder, yogaklasser och framförallt strålande sol och sommar i två veckor; vilket gör att bloggen tyvärr blir lite nedprioriterad (vem vill sitta framför en dator eller mobil när en kan sitta i solen och umgås…?!). Hursomhelst, här kommer en massa bilder sedan senast jag skrev. Har ätit en väldigt massa (eller åtminstone fotat väldigt mycket ät- och drickbart), varit i Karlstad på jobb, testjoggat foten (det gick bra!!!!), cyklat många mil och njutit av livet! Och just det, i Karlstad kom jag inofficiellt trea bland tjejerna i en styrketävling (mvh mycket stolt!)!

Krämig rotfruktssoppa

Spontangjorde en rotfruktssoppa till middag igår och den blev SÅ HIMLA GOD. Hämtade receptet från Arla, men det kommer även här då jag modifierade lite:

Ingredienser:
8 potatisar (mjöliga)
3 morötter
2 palsternackor
2 dl creme fraiche
1 liter grönsaksbuljong
salt och peppar
ev lökpulver, paprikapulver, chilipulver och andra valfria kryddor

Skala och skär potatisarna, 2 av morötterna och palsternackorna. Koka upp buljongen under tiden.

Häll i rotfrukterna i buljongen och koka i ungefär 15-20 minuter eller tills de är mjuka. Häll sedan av vätskan i en bunke eller skål och spara den! Mixa rotfrukterna tillsammans med crème fraichen.

Späd med buljongen till önskad konsistens (enligt receptet ca 4-5 dl men jag tog allt, beror på vilken konsistens och smak du vill ha). Salta och peppra, jag hade även i lökpulver, paprikapulver och chilipulver. Skala och hyvla den sista moroten, lägg i den i soppan och låt koka någon minut till. Servera ev med någon färsk grönsak uppepå/i och (enligt receptet) keso (men det skippade jag pga tycker inte om keso och hade inga andra grönsaker). Kan ätas med något gott bröd till, tex varma mackor som jag gjorde!

På tal om varma mackor, lite tråkigt blev det ju med bara tomat och ost men jag har börjat tröttna på att äta kött, är sällan sugen på det (inte idag iallafall haha) och då blir det jobbigt när en alltid ätit skinka på smörgås/varm macka?! Så vad äter man om man inte vill ha skinka eller annat kött? (Obs jag äter alltså fortfarande kött och skulle aldrig sluta med något bara för att, jag bara försöker välja annat när jag själv lagar eftersom jag just nu är inne i en period där jag är sugen på vegetariskt, men om jag äter ute eller blir bjuden eller Emil lagar kött så äter jag såklart kött). (Och känner jag mig själv kommer jag snart att vara väldigt sugen på någon god grillad köttbit också, haha).