Believe that you can and you are halfway there

Att börja dagen på yogamattan alltså… varför gör man det inte oftare?! Idag pallrade jag mig upp tidigare och gick till Yogahuset för ett pass och det var sååååå skönt. Älskar att sträcka ut, stärka upp och väcka kroppen sådär. Sedan kände jag mig härligt trött och lugn i kroppen (men pigg och fokuserad i sinnet) hela dagen. Borde verkligen börja dagen så oftare (mina tio hastiga minuter hemma varje morgon räknas typ inte, det är sällan särskilt fokuserat mentalt utan mer fysiskt att väcka kroppen och ger alltså inte samma effekt). Kände mig så glad och tillfreds hela dagen. Dessutom var det ju inte särskilt jobbigt att gå upp eftersom det redan var ljust fastän klockan ringde 06.00. Det var värre i vintras när det var becksvart.

Jag vet inte vad det är, men jag känner mig så glad helt utan anledning eller för väldigt små saker. Missförstå mig inte, det är verkligen superskönt (!), men lite förvånande ibland när det känns som man haft världens bästa dag och så har egentligen ingenting speciellt hänt. Hursomhelst, har gjort lite kommunikationsjobb med hemsidan och sådär, sen suttit med ekonomi större delen av dagen. DET, mina vänner, är något som gör mig glad! Inte ekonomiarbetet i sig såklart (fast jag måste säga att det också börjar bli rätt kul nu när jag börjar förstå vad jag gör och varför), men att jag faktiskt lärt mig så mycket på dessa månader. Från att inte förstå alls till att ändå kunna göra det mesta. Har såklart mycket kvar att lära också, men det känns så bra att kunna nu! Och jag hade väl aldrig trott att jag skulle jobba som ekonomiansvarig… och tycka att det är kul…. men thing’s change och det är ju bara tur att jag har förmågan att go with the flow.

Avslutade dagen med ett pass poledance där jag lyckades sätta ett av mina första ”tricks” (eller vad det nu heter och räknas som). Googla ”cross knee release” så ser ni hur man gör. Tidigare har jag aldrig ens vågat testa släppa stolpen med händerna själv, knappt med en kompis eller läraren bredvid, men idag både vågade jag släppa helt fastän jag var själv OCH lyckades hänga kvar. Hur graciöst det såg ut är oklart, men känslan när man vågar lita på och tro på sig själv och sin kropp, och när man faktiskt inser att man kan, den är oslagbar! För precis som i yoga handlar det – för mig iallafall – inte om att göra de snyggaste eller coolaste positionerna bara för att de är snygga och coola (eller okej, lite det också såklart) utan om att lära mig något nytt, utmana mig själv, testa mina gränser och – i slutändan – stärka kroppen ännu mer. För när jag vågar lita på min kropp och på mig själv, hängande bara i benen nästan upp och ner på en stång (eller när jag står på huvudet eller tränar armbalanser i yoga för den delen) då vågar jag lita på kroppen, på mig själv, i det vardagliga livet också. Då vågar jag testa mina gränser och tro på mig själv och min egen förmåga även i andra situationer. För då vet jag att jag är stark, att jag kan mer än jag tror. Att det handlar om mentala hinder. Och att även om jag misslyckas, även om jag ramlar, så gör det kanske lite ont, men det är inte farligt för det. Jag är okej ändå. Jag överlever det också. Och det är bara att försöka igen. Och igen. Och igen.

Nu ska jag avsluta den här dagen med att stänga av mobilen, tända ljus, ta fram chokladen och krypa ned i sängen med en bok tills det är dags att sova.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *