Publicerat

Life is what happens while you’re busy making other plans

Nu var det en vecka sedan jag skrev igen. Förra helgen fortsatte med en eftermiddag och kväll i Nås för att fira morfars födelsedag där jag även fick med mig köksbord och stolar ifrån. Så resten av helgen tillbringade jag med att slipa och måla och betsa och fixa och det blev sååååå bra och var så roligt! Eller framförallt rofyllt att hålla på och måla och greja. Och kul att få vara kreativ och tänka vad som blir snyggast osv. Jag ville ju bli inredningsarkitekt när jag var mindre, haha. Satt ganska många timmar på Pinterest och Instagram och letade inspiration ska jag säga. Slutresultatet får ni se sen när det är på plats i nya lägenheten! Hann även med en löptur i skogen, inte någon mil som jag tänkt men iallafall nånting.

I veckan har jag inte gjort så mycket spännande alls. Kollat in nya lägenheten och mätt och sådär och jobbat och tränat… Och såklart packat inför flytten! Idag har jag dock hunnit med lite mer förutom packning och städning och rensning (har fyra Ikea-påsar med sådant som jag ska sälja/skänka/slänga): vaknade tidigt av att Emil gick upp för att åka på golftävling och så såg jag solen och kände den kyliga höstluften från fönstret så kunde inte somna om utan tog en promenad som ledde (via Waynes för att köpa smoothie pga jag var rätt hungrig redan då) till en svettig och jobbig yogaklass på Yogahuset. Jag var tveksam om jag skulle skaffa medlemskap nu när jag kommer bo längre iväg, jag är lite lat när det gäller att ta mig iväg om det är en längre bit, men samma sekund som jag klev in genom dörren på studion var alla tvivel bortblåsta. Klart jag ska ha medlemskap där! Jag älskar ju att vara där så jag får ju prioritera det helt enkelt.

Efter allt packande och sådär tog jag en löptur som jag planerat i flera dagar – kände att det var dags att testa formen inför nästa helg när vi ska springa Tjejmilen igen. Det blev tio kilometer längs Fyrisån. Ingen superhastighet, men med tanke på att sex kilometer långsam jogg är det längsta på typ ett år så är jag nöjd ändå att jag klarade det och dessutom utan att känna mig stendöd efteråt. Spurtade typ sista kilometern för att bli lite extra trött så då var jag spyfärdig när jag kom hem, men hade jag fortsatt i samma lugna tempo vågar jag nästan säga att jag hade klarat någon kilometer till. Och HUR FANTASTISKT är inte det?!?! Att min kropp är så stark att den klarar av att springa (eller jogga eller lufsa eller vad du nu vill kalla det, but still) EN HEL JÄKLA MIL trots att jag inte tränat så mycket löpning det senaste året. HEJA KROPPEN alltså!!!!!

Såhär fint var det där jag sprang idag, det gjorde det ganska mycket lättare också.

Nu: sova! Har kommit på att jag älskar att lägga mig tidigt på helgen så man vaknar rätt tidigt nästa dag också. Och imorn blir det mer packning och fix och så ska jag ta en promenad med Lisa. Och kanske gå på yoga nu när jag köpt medlemskap. Himla ”synd” att jag måste utnyttja det alltså……..

100 happy days 39, 40, 41, 44, 48

Publicerat

”Det var längesen jag bodde där, men det är var jag kommer ifrån”

Alltså idag, åkte till Mockfjärd efter jobbet för att träffa familjen. Efter middagen åkte jag, pappa och Melvin till Högbergsdammen för ett kvällsdopp. Fruktansvärt kallt men så mysigt! Avslutade sen med en löptur, hela sex kilometer lyckades jag få till och det var så fantastiskt härligt att springa ute på landet igen. Måste bli bättre på att ta mig ut skogen och sådär, jag har inga problem att vara ute flera timmar när det är natur och allra helst grusväg men i stan tröttnar jag efter tjugo minuter. Men jag menar, hur kan man tröttna när det ser ut som på bilderna nedan (de tre sista)?

Det var längesen jag var ett längre tag i Mockfjärd och mer än bara hemma hos någon, och jag slås av hur fint det ändå är och att jag nästan saknar det lite. Inte så att jag skulle vilja bo här på heltid, men helt klart vara här oftare. Nu ska jag sova, Melvin lär väcka mig rätt tidigt imorn bitti så det gäller att försöka vara utvilad. 

100 happy days 38

Publicerat

100 happy days – dag 35 & 36

Gårdagens bästa:
– härlig dag på jobbet, var där tidigt (älskar känslan när jag väl gått upp, går hemifrån och är på plats på jobbet tidigt, men hatar att gå upp ur sängen så det händer tyvärr inte så ofta som jag skulle önska, men kanske borde börja visualisera den känslan oftare när alarmet ringer få se om det funkar även i såna situationer) och hade möte både i Uppsala och Stockholm vilket var ett skönt avbrott från allt stirrande på dataskärmen förra veckan. Hann även med en supergod (jobb)lunch på Ljunggrens takterrass.
– avslutade dagen med en längre löptur med Emil där vi spanade in nya lägenheten och området och sen yogade jag, åt middag och sov.

Dagens bästa:
– var så trött imorse, så drog på mig klänning och hatt och kände mig ganska fab (för ja det får man faktiskt säga, även i jantelags-Sverige) och liiiiite piggare för en stund (fake it til you make it).
– var på plats relativt tidigt idag med vilket var superskönt men tröttheten gjorde mig ofokuserad hela dagen. Lyckades ändå få en del gjort och minska att-göra-listan något (den har mest växt de senaste månaderna innan).
– var på rekryteringsträff på Nordic Wellness (gym) för yogainstruktör, hade sökt i våras och anmält mig så tänkte att det kunde vara bra. Var som sagt sjukt trött men det gick väl helt okej. Framförallt så är jag glad att jag gick trots tröttheten (jag var ju anmäld och ville gå så kunde inte gärna skippa, men hade gärna legat kvar på soffan och sovit också) OCH för att det var så kul! Det var flera som sökte och till olika pass, så fick testa några olika och jag älskar ju sånt! Danspass, styrkepass, testa nya saker, träna tillsammans. Blev väldigt sugen på att skaffa det där gymkortet som jag tänkt i ett år typ så man kan variera sin träning lite mer (yoga och löpning blir ju inte supervarierat i längden liksom). Ska helt klart se över livet med dans och yoga och allt vad jag vill göra i höst och se om jag skulle hinna med det (också). Borde jobba på gym eller nåt så jag får träna hela dagarna, det finns för mycket jag vill göra och för lite tid!

Publicerat

Soul therapy – 100 happy days 25-34

Förra helgen var SÅ BRA. Åt supergod middag och drack drinkar och hade mimosa-brunch och hängde på stranden och gjorde sangria och festade och var på Pride-fest och framförallt: pratade och umgicks en massa.

Så, Malmö var himla bra och att få hänga en hel helg med tjejerna var fantastiskt för de är också himla bra, och hela semestern var så bra, men det var också skönt att komma hem till Uppsala, till vardag och rutiner igen.

Den här veckan har varit mest jobb (Sommaruniversiaden, Student-OS, börjar i veckan så har jobbat massa med press inför det tex) och träning och yoga, förutom i måndags då vi var hos Anna och Rickard hela kvällen på middag och häng, och i fredags då jag träffade Lisa. Det blev aw och sangria som slutade med en utgång. Igår sov jag superlänge och låg sen på soffan typ hela dagen, inte för att jag var särskilt bakis utan mest för att jag var så himla trött och inte gjort det på flera månader. Idag tog vi en cykeltur till Hågadalen där vi promenerade och sprang och njöt (jag iallafall) av att vara ute i naturen och skogen igen, trots regnet. Precis som med löpningen/träningen så kände jag bara hur mycket jag vill göra det oftare, har mycket jag tycker om att vara ute i skogen och naturen och röra mig, hur bra det får mig att må. Jag hoppas det finns skog i närheten av den nya lägenheten så jag kan prioritera det lite lättare och oftare i framtiden. Resten av kvällen har jag städat och sen myst med morotskaka, te, tända ljus och film. Känns som höst och det gör mig ingenting känner jag, snarare tvärtom: så himla mysigt ju!

Den sista bilden symboliserar känslan efter att ha varit ute i naturen och regnet i flera timmar och sen få komma in och mysa med te och morotskaka och film. Kan vara ett av de bästa sätten att spendera en söndag på. Och garanterat en av de bästa känslorna ever.

Publicerat

100 happy days, dag 22 & 23 & 24

Några fler dagar har passerat och de senaste dagarna har jag: solat och badat, ätit bärbuffé på Eriksgården (tips tips tips till dig som befinner dig i Skåne med omnejd!!!!), ätit massa annat gott, sprungit och myst med familjen. Nu är jag på tåget påväg till Malmö för några dagar med mina saknade kompisar från Skåne. Vi har inte träffats på över ett år, så det ska bli underbart att få hänga igen! På söndag åker jag hem och på måndag börjar jag jobba efter semestern. Ska faktiskt bli skönt med rutiner och jag är pepp på att komma igång med jobbet igen och alla planer som smitts under våren (hur bra tecken är inte det när man nästan längtar efter jobbet?!). Vi pratade lite om det igår, om att jobba för pengar eller för att det är kul och jag insåg att jag drivs väldigt mycket av att ha kul och trivas på jobbet. Det har jag väl egentligen vetat ett tag men det blev extra tydligt igår när vi pratade om det. Så länge lönen är skälig (dvs man kan leva och unna sig lite) så är det absolut viktigaste för mig att ha ett jobb som jag mår bra på och av, som jag vill gå till när jag vaknar. Självklart har alla jobb sina negativa sidor och tråkiga uppgifter, men jag skulle aldrig – som det ser ut nu – ta eller stå ut med ett jobb som är superbra betalt om jag inte trivdes med det eller om det vore supertråkigt. Kanske förändras det den dagen man får barn, men inte i dagsläget. Man tillbringar alldeles för mycket tid på jobbet för att inte trivas och göra det bara för pengarna så att man kan leva när man är ledig. ”Create a life you don’t need vacation from.”

Publicerat

100 happy days – dag 20 & 21

Skrev ju ett inlägg häromdagen om det här med träning och känslan efteråt, och det håller i sig. I söndags blev det inget mer än yoga på morgonen (dvs ingen löpning) då jag åkte till Ronneby och inte hann innan jag åkte. Jag funderade på att springa på morgonen men insåg sen att jag hade mycket annat att göra istället och tänkte då göra det på kvällen men ett hejdundrande oväder och familjetid ändrade de planerna. Jag blev dock nästan lite besviken på kvällen när jag tänkte på att jag skippat det fastän jag hade tänkt göra det. Hursomhelst, igår började jag dagen med en kort löptur – kör återigen 20 minuter bara för att komma igång med vanan och vänja kroppen lite – och det var så fantastiskt! Kunde med gott samvete och framförallt en underbart skön känsla i kroppen ligga i solstolen resten av dagen (det gjorde jag dock inte för pappa drog med oss på turistande i Ronneby brunnspark där vi gick en ganska lång promenad pga att vi gick fel och så badade jag massa med Melvin). Idag hade jag också tänkt börja dagen med att springa men blev väckt abrupt och var supertrött så orkade inte då. Sedan har dagen liksom gått, supervarmt och kvavt, känt mig superseg och bara velat ligga i solstolen med min bok. Sen åkte vi till Karlskrona och hälsade på Jeppan och vips så var klockan nio och det ösregnade och jag hade inte sprungit. MEN – och det är nu vi kommer till det viktiga – trots att jag var så nära att dra på mig pyjamas och däcka i soffan så började jag tänka på att springa, på att det är rätt skönt med sommarregn, på hur fantastiskt det skulle kännas åtminstone efteråt och plötsligt var beslutet inte så svårt. Drog på mig kläderna, fick sällskap av Tess och de där tjugo minuterna kändes som fem. Om det var skönt?! Det är bara förnamnet! Det var fortfarande supervarmt ute men regnet tog bort lite av den kvava luften som varit hela dagen och när man vet att man ska hem och duscha så är ju regnet himla mysigt. Det slutade dessutom med att jag yogade och mediterade ute vid pooldäcket i regnet bara för att jag inte ville gå in (men sen började jag tänka på att de har sett snok och orm vid poolen så då fick jag panik där jag satt i mörkret och kunde inte skynda mig in snabbt nog, hahaha). Så nu sitter jag i soffan, nyduschad och har en så jäkla härlig känsla i kroppen! Trött men stark, pepp, lycklig. Så glad över att min kropp orkar – MÅR BRA av att – springa. Över att jag, även om jag tappar det ett tag, lika snabbt kan hitta tillbaka till dessa vanor. Över att jag lärt mig lyssna inåt och göra det som får mig och min kropp att må som allra bäst.

Det kommer garanterat inte vara så här enkelt varje gång eller dag att springa (eller vad det nu handlar om), men jag hoppas – precis som jag skrev i förra inlägget – att minnet av dessa positiva känslor kan räcka för att öka motivationen lite.