Innebandy och tankar kring träning

I måndags filmade vi som sagt badminton, och igår var det dags för innebandy. Jag spelade ju lite badminton då i måndags men i jeans och strumpor, men igår hade jag faktiskt förberett och tagit med träningskläder och skor för att kunna vara med. Vi behövde fylla ut planen (det var fritt spel, dvs match, hela tiden) så jag hoppade in och var med och det var SÅ KUL. Saknar verkligen Kristianstad och HKIF (idrottsföreningen på skolan) och möjligheten att spela de idrotter man ville när man ville. Jag och mina kompisar hade ju stående träningsdejter (med varandra alltså, haha) där vi spelade badminton eller innebandy och sen gick hem och lagade middag tillsammans hos någon av oss. Hur bra grej liksom?! Föreningen i Stockholm där vi filmat (och spelat) nu i veckan har lite så fast man anmäler sig till olika grupper, men här i Uppsala vet jag ingenstans det finns något sånt och jag inser nu hur synd det är. Jag är dålig på att alltid ha vissa bestämda tider som jag förväntas träna, men jag älskar när jag kan välja och vraka mellan massa olika idrotter och träningsformer beroende på dagsformen. Det finns helt enkelt för mycket jag vill göra, tiden räcker inte till.

En intressant sak igår var att jag var rätt sliten innan, kände mig nästan febrig (min kropps sätt att säga stopp) på vägen dit och funderade på att inte spela, men blev ändå så pepp när jag bytt om och sugen när jag såg planen så jag tänkte testa och vips så hade hela tiden passerat och det var först efter en stund på tåget, alltså en timme efter träningens slut, som känslan kom tillbaka. Däremellan kände jag mig superpigg – tack vare endorfinerna från att röra på mig och låta hjärtat och kroppen jobba (låt oss säga att jag inte längre är van vid den intervallträning som innebandy innebär). Det är alltid lika kul när man får känna allt det där man läst om på riktigt.

Har ingen bild så här kommer en från min första innebandyturnering – Team AXA. Vi spelade typ skol-DM först och sen blev vi så sugna så på något vis fick jag kontakt med killlaget som lyckades fixa en tränare och så fick vi ett lag några säsonger. Jag flyttade dock efter typ en termin (det här var våren i nian) så jag hann bara spela en turnering med laget. Sen spelade jag lite i Norrköping fast de var superbra och det var inte jag (på tal om prestationsångest!) fast jag minns att jag på något vis lyckades göra mål på första skottet på första matchen och sen slutade jag helt när jag flyttade till Falun, och började inte igen förrän i Kristianstad.

På tal om olika idrotter och att kunna välja, kände igår när jag var på anläggningen (Stockholm Sports Center där vi var och filmade är superstort) hur mycket jag trivs i den miljön och att få gå i träningskläder (jag hade mina vanliga träningskläder, inte såna som på bilden ovan hahaha). Jag älskar mitt jobb nu, men jag skulle också älska att få jobba i den branschen, lite mer praktiskt och sådär. Eller bara ha tid till att träna på gym också för den delen. Men för det första så känner jag mig ofta lost på gymmen, speciellt här i Uppsala där det alltid är massa folk, och för det andra så har jag ju så många andra saker jag vill träna så jag vet inte om jag skulle hinna dit så ofta ändå. Eller så får jag bara ta mig tiden, till det också, haha. Har kommit in på bugg avancerad nu (fick jag veta nu på morgonen) så på onsdag börjar den kursen, inklusive parträning. Helt sjukt att vi kommit så långt, nästa steg är ju typ tävling liksom.

Nåja, ingen vet vad som väntar i framtiden. Kommer ju åtminstone få jobba och vara i ett gym när jag ska ha yogaklasser på Nordic Wellness även om det bara är en gång i veckan till att börja med – men det är en början och mer än inte alls som nu.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *