Season of love

I de nordligare delarna av Sverige (eller, allt norr om Stockholm typ) har vi en femte årstid: vårvinter. Den där tiden på året då snön fortfarande finns kvar och det är ganska kallt i luften, men då solen börjar titta fram allt längre och längre på dagarna, då solens strålar börjar värma och fåglarna kvittrar. Det var ganska många år sedan jag verkligen fick uppleva vårvintern, mer än en helg i Sälen till exempel, och jag har saknat den, avundats mina vänner och familj i Dalarna och Östersund som fått ta del av den iallafall lite grann de senaste åren (den kommer ju inte varje år ens där…). Den senaste gången som jag kan minnas att jag verkligen fick njuta av den var terminen i Östersund, och det är ju många år sedan nu. Hursomhelst, idag jobbade jag hemifrån och när jag drog upp gardinerna möttes jag av strålande solsken, blå himmel och massa gnistrande snö. Tanken var att jag skulle åka skidor i Gimo när Emil hade träning ikväll, men eftersom jag satt hemma och inte hade en alltför lång att-göra-lista så ändrade jag planerna och tog ut min friskvårdstimme vid lunch. En och en halv timmes skidåkning, ett antal varv runt runt runt i Årstaparken blev det. Spåren var bättre idag då det snöade häromdagen och framförallt var det sol som värmde, fåglar som kvittrade och massa gnistrande snö. Äkta vårvinter alltså – som jag har saknat det!

Well, jag tror bilderna talar för sig själva. Tänk att jag har turen att äntligen få uppleva det igen! Det är garanterat min all time favorite årstid. Och det här med att kunna ta skidorna och gå till spåret (eller, på vägen hem åkte jag nästan hela vägen hem då vi tog en annan väg som går genom fler parker – se bild nedan) – hur fantastiskt är inte det?! Nog för att jag kan det i Uppsala i år, men jag blir lite sugen på att flytta till typ Åre och alltid ha skidspåren, naturen, bergen som bakgård. Det vore nåt det…

Nu har vi varit i Gimo en sväng och jag har kommit hem igen och packat inför helgen. Dalarna och Tjejvasan står på schemat! Lite nervös är jag men det ska nog gå bra. Jag har även jobbat lite till eftersom jag kompade ut någon timme när vi åkte till Gimo. Älskar att jag själv kan bestämma mina arbetstider såhär (till viss mån såklart). Produktiviteten, motivationen och fokuset är betydligt högre nu än imorse när jag vaknade med huvudvärk, så det är ju nu jag jobbar som bäst – och alltså nu jag borde jobba. (Alla som någon gång har försökt jobba med huvudvärk, ofokuserad och omotiverad, vet ju hur bra det går – jämfört med när man rört på sig, varit utomhus, gjort andra saker och sedan sätter sig för att arbeta när man istället är pigg och fokuserad). (Det var jag redan efter skidturen i och för sig, men då hade jag redan planerat att ta ledigt och åka ut så då hann jag inte jobba något mer…).

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *