Be. Here. Now.

Tog en skidtur igår som jag funderade på. Tänkte bara ta ett varv i parken, ett par kilometer eller så, men det visade sig när jag börjat åka att de dragit längre spår till och under E4an och ut mot skogen där jag cyklade i höstas. Åkte inte hela spåret ut på åkern och skogen men det blev ändå sex och en halv kilometer. Spåren var emellanåt obefintliga (mest spår från någon som åkt innan + nysnö) så det tog på krafterna att balansera men det var skönt att komma ut, röra på sig, få frisk luft och såklart att åka!

När jag gick i högstadiet hade vi en text i franskan om en kille som älskade löpning och hans tankar om det, om skorna mot asfalten, ljuden, andetagen, osv. Insåg igår när jag åkte att det är ju så skidåkningen är för mig! Rörelserna i kroppen. De rytmiska ljuden från skidorna och stavarna mot snön. De djupa andetagen. Hjärtat som slår. Vinden (eller snön eller solen) mot ansiktet. Ingenting annat än jag, min kropp, skidorna och spåren. Tänk att jag har möjligheten att åka (att till och med kunna ta skidorna på axeln och gå till spåret i Uppsala!), tänk att min kropp vill och kan åka (redan en vecka efter Tjejvasan), osv.

Jag tror att vi alla har en – eller oftast flera – sak(er) som ger den mindfulness-känslan och att det är superviktigt att göra mer av det. För mig är det både skidåkning och dans och yoga och en massa annat. Så, vad är det för dig? Vad får dig att tappa uppfattningen om tid och rum? Vad får dig att bara vara?

Idag har jag kollat Vasaloppet och fixat det sista inför barnyogan senare. Sa senast i veckan att jag aldrig ska åka hela Vasaloppet men nu blir jag lite sugen att göra det någon gång ändå, haha. Inte nästa år, men om några år. Kanske först ska börja med några fler Tjejvasor och sedan Halvvasan dock.

Nu ska jag göra mig klar för barnyoga!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *