Internationella kvinnodagen

Häromdagen läste jag om tantra i en bok. Inte tantrasex utan tantra som är en del av yoga, en form av religion kan man nästan säga. Jag tänker inte ge mig in på att förklara vad det innebär och innehåller för det är otroligt komplext och komplicerat, men bland annat så finns en del som handlar om övervinna rädslan för att bryta normen och vara annorlunda. Om att tänka på och göra det som enligt andra indiska religioner och filosofier är orent (alkohol, kött, sex, mm) men även om att våga vara annorlunda, göra lite smågalna saker både hypotetiskt och bokstavligt. Och det behöver inte vara så avancerat – det kan handla om något så ”enkelt” som att ha de kläder en vill eller säga och stå för vad en tycker och tänker även om ingen annan i rummet håller med.

Igår var det – som ni alla säkert vet – internationella kvinnodagen. Jag tänker inte förklara varför det inte är en dag att fira och säga grattis, det finns det mängder av bra krönikor om där ute redan (googla 8 mars + grattis så hittar ni nog något) men däremot funderade jag lite på vad det innebär för mig. Jag håller med om att det inte är något att fira med grattis och ballonger men jag tycker ändå att det kan vara fint att hylla kvinnor och uppmärksamma dem (oss) lite extra och att pusha för kvinnligheten och att våga ta plats och vara sig själv. Egentligen borde inte behövas en speciell dag för det, alla dagar borde vara dagar att hylla och uppmärksamma och uppmuntra alla människor oavsett kön att vara den man är men uppenbarligen ser inte världen ut så – ännu – så uppenbarligen behövs sådana här dagar OCH det kan finnas en poäng i att hela världen tycks fokusera på bara en sak under en viss tidsperiod. På något sätt känns det mer slagkraftigt än lite hela tiden – även om det såklart också är superviktigt.

Jag firade/hyllade/uppmärksammade dagen med att äta middag och dricka vin med Maja. Inte för att det krävs så mycket mod för att vara sig själv och prata med en av sina äldsta vänner, men det är något speciellt att umgås och prata i typ sju timmar i sträck. Man hinner komma djupare in i alla samtalsämnen än vanligtvis (speciellt efter några glas vin, hehe). Bara det är ju så värt! Dessutom: det var väldigt längesen jag drack mer än ett glas vin till maten och var uppe sådär sent en kväll mitt i veckan. När jag pluggade och jobbade tidigare kunde jag ju ibland festa och sen gå till jobbet efter två timmars sömn men bara för att en har ett heltidsjobb så verkar det som att en måste bli vuxen och ordentlig och inte göra sånt längre och det är ju inte så jag vill leva mitt liv! Jag är bara 25, jag vill fortsätta leva loppan ett tag till. (Jag menar dock absolut inte att en ska göra det varje vecka, inte ens varje månad, men det är inte så farligt att vara lite trött en fredag efter att ha haft en supertrevlig men lite senare kväll än vanligt dagen innan). Och nej, det är ingen som tvingar mig att inte göra saker, inte ens någon som säger att jag inte borde. Det är bara jag som inbillar mig och tror att en måste vara så deadly serious och leva så jäkla ordentligt numera och absolut jag vill träna och yoga på kvällarna och behöver sova en del för att funka, men ibland måste man släppa på de där rutinerna för andra saker också. Inte alltid, inte ofta, men ibland. För livet.

Du kanske tycker att jag är helt knäpp som tänker och tror att det är sådär, för dig kanske det låter helt normalt. men jag tror inte att jag är ensam om att tänka så och jag tror framförallt att många tjejer känner igen sig, i att behöva vara seriös och ordentlig jämt, i oron över vad andra ska tycka och tänka, i tankarna om hur en ska leva sitt liv. Och därför mina vänner, behövs dagar som internationella kvinnodagen. För att folk ska prata om kvinnor och jämställdhet och normer dygnet runt i några dagar och väcka tankar på att kanske kanske kan vi leva annorlunda. Kanske finns det bättre sätt (i vissa områden i livet). För att vi ska utmanas i våra tankar men så småningom även vårt beteende. För att vi ska våga stå upp, leva det liv vi drömmer om, bryta normer och vara galna om vi så vill. På vårat eget sätt. På våran egen nivå. I handling eller till och med bara i tanken. För att vi ska våga vara vi. För att vi ska kunna vara vi.

(Och japp jag överlevde dagen helt galant och var inte trött förrän nu på kvällen).

(Och jag tog inte en enda bild igår så här kommer några bilder från när vi hängde i Gävle förra året och i Malung i somras. Båda gångerna på dans. Älskar dans!!!)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *