Only go as fast as the slowest part of you can go

Tog en mini-löptur på kvällskvisten idag för att känna in foten och knät. Det blev ett långsamt varv runt Årstaparken och fem backintervaller upp för kullen bara för att få upp lite puls. Det är klurigt det där med löpningen och att komma igång igen efter skada, det är så himla lätt att pusha sig för hårt, springa för snabbt eller långt, bara för att resten av kroppen känns pigg. Måste verkligen dra i handbromsen hela tiden när jag springer vilket är sjukt bra träning mentalt – plötsligt ligger ”prestationen” och målet inte i att springa snabbt och långt utan att springa så lite och långsamt och försiktigt så jag slipper smärta.

Hursomhelst, det kändes helt okej och hoppas på fortsatt okej känsla även imorn (smärtan i foten kommer oftast efter vila om den kommer). Oavsett så var det ju inte helt fel med detta som mål i backintervallerna:

Nu: dusch och sovdags!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *